välförståndig ja muuta hyvää ymmärrystä

[vainoh]

Ainakin 1700-luvun alun käräjäpöytäkirjoissa (Kuopio) esiintyy tämäntyylisiä määreitä:
wälförståndig - yleensä nimismiehellä
wälbetrodde - voudilla
welborne - ainakin armeijan kapteenilla (olisko ollut aatelinen?)
wällärde - kappalaisella tai pastorilla
manhaftig - kersantilla

Ruotsin sanat selviää kouluruotsilla ja sanakirjasta, mutta entäs mahdollinen asiayhteys.

Onko/oliko näistä joku standardi tai muu kiinteä arvoasemaan/virkaan perustuva speksi? Mahdollisesti luettelo jossain?
Vai kirjoitteliko käräjäkirjuri mitä tuntui kulloinkin sopivalta...


Väinö H

[Tapani Kovalaine]

Muistin pohjalta olen löytävinäni tiedon, että olen poiminut talteen Andersin-sukukirjasta talteen seuraavan värssyn:

Titulointikulttuuri jatkui vielä 1800-luvullakin täysin palkein.
Kaikki tärkeät toimet ja yhteiskunnalliset asemat oli yhdistetty monimutkaisiin puhuttelumuotoihin. Niinpä kruununvouti oli korkeasti luotettu (wälbetrodd) tai korkeasti kunnioitettu (wälachtad), kirkkoherra korkeasti oppinut (wällärd) ja kunnianarvoisa (ehrewördig), pormestari oli korkeasti lainoppinut (wällagfaren), aatelittomat sotilashenkilöt ”miehekkäitä”, jne.

Aateliset olivat jalosukuisia (wälborna) tai korkeasti jalosukuisia(högwälborna). Naiset olivat ”rakkaimpia” ja ”hyveellisiä” (dygdesamma), kuten ovat nykyisinkin.

Valtiosäädyillekin vahvistettiin lopulta oma titulatuurinsa. Titteliä käytettiin tarvittaessa lisukkeena eli toisen puhuttelutermin ohessa.
Ritaristo ja aateli oli höglovlig, korkea-arvoinen.
Pappissääty oli högvördig, kunnia-arvoinen.
Porvarissäätyyn kuuluva oli vällovlig, hyväarvoinen.
Talonpoikaissäätyyn kuuluva oli hedersvärd, arvoisa.

[Kirsti Ervola]

Kyllä kirjurit noudattivat tarkasti säädynmukaista tittelikäytäntöä. Tässä koko skaala, kuninkaasta lähtien:


Den Swenske handsekreteraren af B. U. Pettersson.
P. A. Huldbergs Bokförlags aktiebolag, Stockholm 1885.
(Fjortonde, granskade och tillökade upplagan.)

De brukligaste titlar äro följande: (÷ utmärker ny rad)
Till Konungen: Öfwerskriften: Stormägtigste, Allernådigste Konung. I kontexten: Eders Kungl. Maj:t. Underskriften: Framhärdar med djupaste wördnad, trohet och nit ÷ Stormägtigste, Allernådigste Konung ÷ Eders Kungl. Maj:ts ÷ Allerunderdånigste och tropligtigste tjenare och undersåte. Tjenare nyttjas om Kungl. fullmagt innehafwes, eljest blott undersåte.

Till Drottningen: Öfwerskriften: Stormägtigsta, Allernådigsta Drottning. I kontexten: Eders Kungl. Maj:t. Underskriften: Framhärdar med all undersåtlig lydnad och trohet ÷ Stormägtigsta, Allernådigsta Drottning ÷ Eders Kungl. Maj:ts ÷ Allerunderdånigste och tropligtigste undersåte.

Till Kronprinsen. Öfwerskriften: Högborne Furste, Allernådigste Kronprins (eller Herre). I kontexten: Eders Kungl. Höghet. Underskriften: Med djupaste wördnad och nit framhärdar ÷ Högborne Furste ÷ Eders Kungl. Höghets ÷ underdånigste (eller tropligtigste) tjenare. Till Arfprinsar lika, utom att i stället för: Med djupaste wördnad och nit, kan sättas: Med djupaste wördnad och undergifwenhet.

Till Kronprinsessan. Öfwerskriften: Högborna, Allernådigsta Kronprinsessa. I kontexten: Eders Kungl. Höghet. Underskriften: Med djupaste wördnad framhärdar ÷ Eders Kungl. Höghets ÷ underdånigste tjenare.

Embetswerk och domstolar. Härwid märkes att titlar till Embetswerken bero på deras godtycke, som dit adressera någon skrift, emedan en Kungl. Förordning utkommit af den 23 Nov. 1819, som säger, att man, med uteslutande af alla hittills brukliga titlar, endast behöfwer utmärka Embetswerkets eller Embetets namn, till hwilket skrifwelsen är stäld, t. ex.: Till Kongl. Maj:ts och Rikets Swea Hofrätt, Till Justitie-Cancellers-Embetet; Till Kungl. Maj:ts Befallningshafwande i N. N. Län; samt wid slutet af skrifwelsen endast underteckna dag årtal och namn.

Enskilde personer. Grefwar och Friherrar: Högwälborne; Adelsmän: Wälborne. Erkebiskopar, Biskopar, Öfwer-Hofpredikant, Pastor Primarius: Högwördigste. Domprostar, Teologie Doktorer och Licentiater: Högwördige och Widtberömde. Kungl. Hofpredikanter, Pastorer, Kyrkoherdar i Stockholm, Regements-Pastorer, Lektorer och Rektorer, som äro prester: Högärewördige och Höglärde; Konrektorer wid skolorna, Kyrkoherdar, Bataljons- och Sqwadrons-Predikanter: Wälärewördige och Höglärde; men om de ej äro Filosofie Doktorer: Högwällärde. Komministrar, Skol-Kolleger, Skollärare: Ärewördige och Wällärde; men om de äro Filos. Doktorer: Höglärde.

Alla Civila och Militära Embetsmän, som innehafwa Kungl. Fullmagt, eller med dem äro jemlika: Högädle; andre civile tjenstemän: Ädel och högaktad; de lägre: Wälaktad. De, som innehafwa Juridisk grad eller läroembete: Widtlagfarne; Medicinskt: Widterfarne; Filosofie Professorer wid Akademierna: Widtberömde; alla dessa med tillägg derjemte af Höglärde, eller ock ensamt detta sista. Handlande och mindre Borgare i städerna: Högaktad; mindre Handtwerkare: Äreborne och Konsterfarne.

Bland Allmogen och Gemenskapen benämnas Nämdemän: Ärlige och Wälförståndige. Bönder: Ärlige och Förståndige. Deras drängar samt torpare: Ärlige och beskedlige. Dragoner och soldater: Ärlige och manhaftige. Handtwerkare: Ärlige och Konsterfarne.

Grefwinnor och Friherrinnor benämnas: Högwälborna, men Fruar och Fröknar af öfriga Adeln: Wälborna. Fruar utom Adeln efter sina mäns stånd. Till ogifta fruntimmer, som icke tillhöra tjenstehjonsklassen, brukas numera ordet Fröken.

[vainoh]

Kiitoksia - taas aukesi yksi ikkuna esi-isien maailmaan.

Ovat varmaan (keskieurooppalaista) käännöslainaa ...

VäinöH