Byte av efternamn

[Blondie992]

Hej!

Vill gärna ha lite mera information hur det kan komma sig att man under 1920-talet bytte ofta efternamn, detta är ett återkommande fenomen på Åland och har flera som har bytt efternamn just under denna tid.
Vad jag har fått fram så är det inte fråga om soldatnamn för personen som har bytt efternamn är oftast födda på 1890-talet.
Har inte reagerat på liknande på min finska släkt, felaktigt ord, men jag har västnylänningar i min släkt och håller just nu på med min mans.

Men kan någon vänligen förklara detta, för jag sitter fast. Och vill gärna ha en förklaring till saken. FÖr oftast är det inte vanliga efternamn som man har bytt bort utan sådana som det inte finns så många av men ändå så byter man till ett ännu mindre vanligt efternamn.

Tack på förhand

[kkylakos]

Hej,

det var på 1920-talet när det blev obligatorisk i Finland att ha släktnamn. På fastlandet hittar man ofta familjer där all barn valde olika namn. Fast familjen redan hade släktnamn, kanske man tyckte att det var kul/finare/nödvändigt att ha ett namn som man valde själv?

[Ben-Eric]

Hej
Här är orsaken till de många namnbytena under år 1921.
mvh
Ben-Eric Pahlman

N:o 328/1920
Lag
om släktnamn.
Given i Helsingfors, den 23 december 1920.
------------------I enlighet med Riksdagens beslut stadgas härmed:

1 KAP.
Om antagande av släktnamn.
1 §.Varje finsk medborgare skall hava visst släktnamn.

2 §.Den, som icke har släktnamn, vare skyldig att inom ett år efter denna lags trädande i kraft antaga sådant namn.

3 §.
I det avseende, varom i 2 § stadgas, åligger det den, som saknar släktnamn, att hos vederbörande präst i den församling, däri han är i kyrkobok skriven, uppgiva det namn han valt.
Finner prästen det uppgivna namnet, med iakttagande av vad i 9 § stadgas angående grunderna för namnförändring, ej kunna godkännas, förkaste ansökningen och give sökanden bevis därom samt uppmane honom att uppgiva annat namn. Innan sådant sker, inhämte prästen, där han finner det nödigt, yttrande i saken av kommunalnämnd eller magistrat. Har namnet godkänts, varde det i kyrkobok antecknat.

4 §.Har den, som saknar släktnamn, ej inom stadgad tid fullgjort vad i denna lag stadgas, skall präst, efter att hava inhämtat kommunalnämndens eller magistratens yttrande, i kyrkoboken såsom hans släktnamn anteckna namnet på det hemman, torp eller annan lägenhet, som han besitter, eller det släktnamnet motsvarande namn, under vilket han eljest är på orten känd och emot vilket veterligt hinder på grund av stadgandet i 9 § ej förefinnes, eller, där dessa grundsatser ej kunna tillämpas, namn, som prästen prövar lämpligt. Över åtgärd, som här är nämnd, skall av prästen genom kronobetjäningen givas bevis åt dem, som erhållit släktnamnet.

5 §.
Har anhållan om godkännande av anmält släktnamn avslagits, äge sökanden rätt att inom sextio dagar efter därom erhållen kännedom hos landshövdingen i länet skriftligen anföra besvär över åtgärden. Enahanda besvärsrätt äge den, vilken erhållit släktnamn, som han ej för sig valt. I landshövdingens utslag må i 1 momentet nämnd besvärande söka ändring i högsta förvaltningsdomstolen inom sextio dagar efter erhållen kännedom om utslaget.

6 §.Då släktnamn antecknats i kyrkobok, skall därom kungöras i församlingens kyrka och å kommunalfullmäktiges anslagstavla.

7 §.Förmenar någon, att annan olagligen erhållit hans släktnamn, äge rätt att inom ett år efter därom erhållen kännedom vid domstol föra talan om åtgärdens upphävande. Har talan icke väckts inom fem år efter det släktnamn antecknats i kyrkobok, vare i denna paragraf nämnd rätt till talan försutten.

II KAP.
Om förändring av släktnamn.
8 §.Vill någon, som har i kyrkobok antecknat släktnamn, det förändra, göre hos landshövdingen i det län, där han är kyrkskriven, skriftlig anhållan om godkännande av det nya släktnamnet. Vid ansökningen bör fogas prästbevis, angivande sökandens fullständiga namn, födelsedag och familjeförhållanden.

9 §.Ansökan om förändring av släktnamn må ej bifallas, där fråga är om ett mindre vanligt namns utbytande mot sådant, som är allmänt i bruk, ej heller om det nya namnet veterligen tillhör annan släkt, utan så är att sökanden eller hans förfäder tillförene lagligen använt namnet och ändringen förty eller av annan giltig grund prövas böra tillåtas. Nytt släktnamn, som är språkvidrigt eller anstötligt, må ej heller godkännas.

10 §.I landshövdingens utslag, varigenom ansökan om ändring av släktnamn avslagits, må besvär anföras på sätt i 2 momentet 5 § är sagt.

11 §.Har landshövdingen godkänt nytt släktnamn, bör sökanden, innan detta får begagnas, om godkännandet kungöra i officiella tidningarna och någon å orten spridd tidning samt anmäla släktnamnet för anteckning i vederbörande församlings kyrkobok. Sker detta ej inom ett år efter det landshövdingens utslag givits, skall godkännandet anses hava förfallit.

12 §.Förmenar någon att annan i strid med stadgandet i 9 § erhållit hans släktnamn, vare lag som i 7 § säges.

III KAP.
Särskilda stadganden.
13 §.
Då fader eller moder, som är sina barns förmyndare, jämlikt 1 kapitlet av denna lag tager eller erhåller släktnamn, gälle detta även för barnen, där ej vid ansökan om släktnamnet annat sådant barnen förbehållits. Lag samma vare, ifall fader eller oäkta barns moder, under vilkas förmynderskap deras minderåriga barn stå, ändrar sitt släktnamn. I andra fall än de i föregående moment omnämnda skall förmyndare för minderårig eller sinnessvag person göra i 1 kapitlet stadgad ansökan. Förmyndare vare ock berättigad att å minderårigs eller sinnessvag persons vägnar anhålla om ändring av släktnamn då myndlingens släkt eller familj ändrar sitt namn, eller särskilt skäl för sådan anhållan eljest föreligger. Minderårig, som fyllt aderton år, skall över förmyndares i detta moment nämnda ansökan höras, där det lämpligen och utan tidsutdräkt kan ske.

14 §.
Vad enligt allmän lag gäller angående gift kvinnas rätt att begagna sin mans familjenamn, beröres ej av stadgandena i denna lag.
Kvinna, som är lagligen skild från sin man, vare berättigad att fortfarande begagna mannens namn, om överenskommelse därom i samband med äktenskapsskillnaden mellan henne och mannen träffats, eller hon på grund av särskilt förordnande eller avtal uppfostrar deras äkta barn, så ock där mannen varit till skillnaden vållande. I övriga fall skall kvinna, som är från sin man skild, återtaga och låta i kyrkobok anteckna det släktnamn hon före äktenskapet burit. Frånskild kvinna, som vid tiden för denna lags trädande i kraft bär mannens namn, vare berättigad att detsamma fortfarande begagna.

15 §.Stadgandena i denna lag angående släktnamns anteckning i kyrkobok och den befattning präst i övrigt äger taga med ärenden, om vilka i denna lag stadgas, äge motsvarande tillämpning i avseende å såväl dissenterförsamlings medlemsförteckning och föreståndare som civilregister och civilegistermyndighet.

16 §.
Den, som utan vederbörligt godkännande antager släktnamn eller förändrar sitt släktnamn, straffes med böter. Domstol kan förbjuda den, som utan rätt begagnar släktnamn, att vidare begagna namnet.

17 §.Närmare föreskrifter angående verkställigheten av denna lag meddelas genom förordning.

18 §.Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.
Helsingfors, den 23 december 1920.

Republikens President
K. J. STÅHLBERG

Justitieminister Otto Hjalmar Granfelt

[Blondie992]

Tack alla ni som har svarat på min fråga, nu börjar jag förstå dessa irrgångar med alla efternamn som kommer upp och byte av dem.

[nallecorander]

Angående byten av efternamn, har jag lagt märke till att man i vissa socknar bytte efternamn när man flyttade till ett annat hemman. För att nämna några platser: Åbo är en typisk ort. Även i Norra Österbotten.
Visserlige är de jobbiga att utreda.