grevnäs
02.09.15, 21:50
Hösttinget år 1749 i Letala kyrkoby berättar en kurios historia om en tjänsterock och dess öde.
Krono länsmannen Georg Mustelin berättade för nämnden att han år 1747 på sommaren hade rest till Åbo med adjunkten från Nykyrko Johan Tenlenius för att bevista marknaden där. Under resan hade de stuckit in i ett torp för några minuter. Då hade länsmannens blå rock samt ett kruthorn och en dosa för papper försvunnit ur sadelfickan. Länsmannen skickade genast en dräng som följde dem att söka de försvunna föremålen på vägen, men de hittades inte. Följande vinter hade dock länsmannen känt sin blåa rock igen i ett fårskinnsfoder som gästgivaren Anders Martinero hade.
Anders Martinero förklarade för rätten, att även han hade varit på väg till marknaden i Åbo. Med honom reste en avskedad soldat Simon Eriksson Wahlman och en bonde från Soukas Henrik Mattsson Mikkola. Då de vilat i Masku socken vid vägen hade en skjutspojke ridit förbi dem i den andra riktningen och hade de då sett att han hade en blå rock framför sig. Simon Wahlman hade frågat pojken om rocken och pojken hade svarat att han hittat den på landsvägen. Simon Wahlman hade gett pojken belöning för fyndet samt påstått att rocken möjligen hörde till hans forna officerare. Senare hade Simon Wahlman visat rocken för dessa officerare, men de hade inte känt den som tillhörande dem. Då ingen annan heller anmält sig som ägare till rocken, hade Anders Martinero köpt den av Simon Wahlman.
Simon Wahlman berättade för rätten att han vid den här tiden ännu var soldat och efter händelsen hade blivit kallad till att marschera till Helsingfors så att han inte haft tid att upplysa rocken för allmänheten. Om skjutspojken hade ingen mera att berätta än att han hade sagt sig vara hemma från Nousis.
I dosan hade funnits restlängder för obetalda skatter gällande några frälsehemman i Nykyrko socken, som genom denna händelse hade förkommit.
Rätten beslöt på grund av att de inte upplyst rocken i kyrkorna att betala dess dubbla värde. Martinero och Wahlman skulle gemensamt ersätta åt länsman Mustelin dess hela värde samt betala rättegångskostnaderna. Wahlman skulle återgiva dosan och kruthornet till länsmannen.
Krono länsmannen Georg Mustelin berättade för nämnden att han år 1747 på sommaren hade rest till Åbo med adjunkten från Nykyrko Johan Tenlenius för att bevista marknaden där. Under resan hade de stuckit in i ett torp för några minuter. Då hade länsmannens blå rock samt ett kruthorn och en dosa för papper försvunnit ur sadelfickan. Länsmannen skickade genast en dräng som följde dem att söka de försvunna föremålen på vägen, men de hittades inte. Följande vinter hade dock länsmannen känt sin blåa rock igen i ett fårskinnsfoder som gästgivaren Anders Martinero hade.
Anders Martinero förklarade för rätten, att även han hade varit på väg till marknaden i Åbo. Med honom reste en avskedad soldat Simon Eriksson Wahlman och en bonde från Soukas Henrik Mattsson Mikkola. Då de vilat i Masku socken vid vägen hade en skjutspojke ridit förbi dem i den andra riktningen och hade de då sett att han hade en blå rock framför sig. Simon Wahlman hade frågat pojken om rocken och pojken hade svarat att han hittat den på landsvägen. Simon Wahlman hade gett pojken belöning för fyndet samt påstått att rocken möjligen hörde till hans forna officerare. Senare hade Simon Wahlman visat rocken för dessa officerare, men de hade inte känt den som tillhörande dem. Då ingen annan heller anmält sig som ägare till rocken, hade Anders Martinero köpt den av Simon Wahlman.
Simon Wahlman berättade för rätten att han vid den här tiden ännu var soldat och efter händelsen hade blivit kallad till att marschera till Helsingfors så att han inte haft tid att upplysa rocken för allmänheten. Om skjutspojken hade ingen mera att berätta än att han hade sagt sig vara hemma från Nousis.
I dosan hade funnits restlängder för obetalda skatter gällande några frälsehemman i Nykyrko socken, som genom denna händelse hade förkommit.
Rätten beslöt på grund av att de inte upplyst rocken i kyrkorna att betala dess dubbla värde. Martinero och Wahlman skulle gemensamt ersätta åt länsman Mustelin dess hela värde samt betala rättegångskostnaderna. Wahlman skulle återgiva dosan och kruthornet till länsmannen.