Pekka Hiltunen
10.04.15, 15:20
Paimenmuistossa ja siten myös SKS:n Biografiasivuilla
http://www.kansallisbiografia.fi/paimenmuisto/?eid=80
näyttää olevan virhe Johan Mattsson Fordellin tyttären Catharinan tiedoissa - mikä tietenkin toistuu lukuisissa "nettisukupolvissa" siitä huolimatta, että olen asiaan pyrkinyt tuomaan valaistusta tällä foorumilla aiemmin.
Ratsumestari Bengt Bengtsson on palvellut 30-vuotisessa Sodassa, sillä hänelle on läänitetty m.m. Nousiaisten Koljolan Kuokkala rälssiksi ja säterikseen kuningatar Kristinan toimesta. Johan Mattsson Fordell taas on toiminut nykyisen Strängnäsin kaupuningin alueella sijaitsevan Lännan pitäjän Nyckelberga-nimisessä herraskartanossa kartanonvoutina (nähtävästi Henrik Lohe:n hopmannina).
http://aforum.genealogi.se/discus/
("Lohe, släkt Band 24 (1982-1984), sida 91 Biografi Lohe, släkt, härstammande från köpmannen och landrichtern Johann Lohe (d senast 1634) i Jever i Ostfriesland, som var far (Pfeiff) till Henrik Lohe (1594-1666 eller 1667). Denne kom till Sverige under Gustav II Adolfs regering (E 654). En uppgift, att han ursprungligen var handelsman i Södertälje (Hultberg, sidan 38; Hellberg), har ej kunnat verifieras i mantalslängderna och beror möjligen på förväxling med en av hans kompanjoner. Han var från 1625 en av de tre arrendatorerna av Eskilstuna ladugård, varom kontraktet förnyades 1626 och 1631, vid det senare tillfallet endast för Lohe och en av de andra, Tomas Blommaert, samt 1635, 1641 och 1645 för L ensam. Av änkedrottning Maria Eleonoras konfirmationsbrev 1636 (Bergskollegiums arkiv D 11:3, p 710) framgår, att Lohe av Gustav II Adolf fått brev på en hammare i Tunafors ström vid Eskilstuna. Hans hustru var dotter (Pfeiff) till den som Gustav II Adolfs porträttmålare bekante (Cnattingius) Lorentz von der Plaes, vilken 1623 — 1624 arrenderat Öster- och Västerrekarne tillsammans med Blommaert. Från den senare köpte Lohe senast 1640 (Bergskollegiums arkiv D 11:3, p 709) två stångjärnshammarsmedjor i Eskilstuna ström. 1633 fick han burskap i Stockholm. I ett brev från 1639 (Bergskollegiums arkiv B I: 3) uppges Lohe ha blivit arrendator även av Åkers järnbruk i Åker, Södermanland. Tillsammans med södertäljeborgaren Hans von Förden köpte han 1640 bruket av Maria Eleonora jämte järnbruken Skeppsta och Krämpa i Gåsinge, Söd. Dessa delades, så att Lohe fick Åker och hälften av Krämpa och von Förden Skeppsta och den andra hälften av Krämpa (Åkers styckebruks arkiv F VII b: 1); von Fördens besittningar kom snart att tillhöra Willem Momma (Wollin). 1642 fick Lohe bergskollegiets privilegium på att uppföra en hammarsmedja i en ström i Länna, Södermanland, en masugn vid Kalkeberga en halv mil väster om Åkers bruk och en hammare vid Eksåg i Härad, Södermanland. 1643 fick han tillstånd att uppföra ytterligare två masugnar vid Byringe i Länna och i Taxinge ström, och 1644 fick han privilegium på uppbyggande av ett hammarbruk i Bergaån i Åker. 1644—1647 arrenderade Lohe räntorna av Österrekarne härad, och 1652 var han delägare i Stockholms lilla skeppsbyggnadskompani (Handel och sjöfart). 1655 pantsattes Eskilstuna ladugård och Tunafors mjölkvarn till honom på tre år för hans lån till kronan av 11000 rdr specie (Biographica). Drottning Kristinas brev 1654 om tio års privilegium för Åkers bruk att gjuta kanoner (stycken) är ställt till Gripsholms och Eskilstuna läns guvernör Klas Bielkenstierna (band 4), men av brev från bergskollegiet till Lohe 1659 och 1665 framgår, att det var han som skötte denna verksamhet. 1652 — 1660 ägde han även Nyhammars hammarsmedja i Hed, Västmanland (Bergfolks arkiv D 11:3, p 1061-1064). Bruken Åker och Länna, vilket en tid uppges (Hedar) ha kallats Loheberg, ägdes till mitten av 1700-talet av ättlingar till en av Lohes döttrar, gift Wattrang. Av Jevers dopbok i Niedersächsisches Staatsarchiv, Oldenburg, framgår, att Henrik L hade en yngre bror, som också hette Henrik Lohe (1599—1653). Denne bodde i Wüppels nära Jever och var enligt en uppteckning i KB (Biografi: Lohe; annat exemplar av dess början med samma handstil i fasc 62 i arkivet på Penningby) far till Johan Lohe (1643-1704), vilket stämmer med den senares uppgift (Biographica), att den i Sverige bosatte Henrik Lohe var hans farbror. Johan Lohe nämnes i biktregistret för Wüppels tre gånger 1657 och en gång 1658. Han uppges ha kommit till Stockholm i mitten av september 1658 (KB-uppteckningen). I sin ungdom skall Johan Lohe ha gjort resor till Preussen, Tyskland, England och Holland (Biographica). Han var 1668 bokhållare hos Henrik Lohes arvingar (Svea hovrätts arkiv) och svor 1674 borgared som grosshandlare i Stockholm, där han också var verksam som privatbankir (Brisman) och så småningom förvärvade en rad fastigheter (Axel-Nilsson 1938, s 45-48). 1679 fick han inteckning i järnbruket Bränninge i Tveta, Stockholms län, som 1683 pantsattes till honom (Wedberg). Efter Henrik Lohes svärson Joachim Lillienhoffs (band 23) död köpte Lohe 1682 av änkan dennes andel i sockerkompaniet, som vars direktör han namnes 1688 (Handelskommissionens skrivelser). Dess sockerbruk på Södermalm i Stockholm kom att kallas Loheska sockerbruket. 1685 bördade han Lillienhoffs änkas järnbruk Hagge i Norrbärke med Björnhyttans masugn i Grangärde, båda Kopparbergs län (rev:akt). 1686 tillpantade sig L säteriet Sundby med Fräkentorp mm i Lilla Malma, och 1687 köpte han Hällefors järnbruk i Mellösa och Smedstorps stångjärnshammare i Lilla Malma, allt i Södermanlands län (Söd:s domb). 1688 köpte L Ströms bruk i Harmånger och Gnarps masugn i Gnarp, båda Gävleborgs län. Han ägde också Skogstorps järnbruk vid Eskilstuna och tillpantade sig säterierna Lövhamra i Skepptuna och Lövsta i Frösunda, båda Stockholms län, och 1703 inropade han på exekutiv auktion säteriet Biby i Gillberga, Södermanlands län. Lohe var även verksam som skeppsredare (Börjeson) och hade 1693 andelar i 33 fartyg, varjämte han ägde ett fartyg helt (Gerentz 1944). Han exporterade från Hagge järn till Hamburg, Holland, England, Spanien och Portugal (Dahlgren) och från sockerbruket sirap till Danzig (Kommerskollegiums skrivelser, volym 13) samt importerade humle från Braunschweig (Kommerskollegiums skrivelser, volym 16). 1703 adlades Lohe, varvid han i enlighet med egna uppgifter (Biographica) bland annat uppgavs ha lånat K M:t pengar (jfr Cavallie). Han ligger begraven i Eskilstuna Fors kyrka. Av hans arton barn levde vid hans död tretton och vid änkans död 1731 åtta, "alla snåla och inneslutne inom sig själva" (Linné), mellan vilka det dittills oskiftade boet delades. Det värderades till mer än två miljoner dir kmt. Sonen Gustaf Gottfrid Lohe (1693—1737) rånmördades i sin malmgård på Norrmalm i Stockholm. Sonen Johan Fredric Lohe (1680—1741) dog under dunkla omständigheter i Wernigerode i Tyskland, dit han rest med skaldinnan Hedvig Charlotta Nordenflychts bror Anders. Denne som efter knappt två års äktenskap 1738 blivit änkling efter en av systrarna, beskylldes för att ha ruinerat honom. Anders Nordenflycht återvände aldrig till Sverige, och då Johan Fredric Lohe gått i borgen för hans skulder till sina syskon, fick dessa efter en långvarig process genom K M:ts dom 1762 ersättning av syskonen Lohe för Johan Fredric Lohes andel i sockerbruket på Södermalm. Den otryckta anonyma komedin "Den äregirige intrigeuren", som tillskrivits Hedvig Charlotta Nordenflycht, har ansetts (Silverskatten) syfta på hennes brors mellanhavanden med släkten Lohe, som även skildrats av Linné i Nemesis divina. Ströms bruk och Gnarps masugn hade delats mellan Anders Nordenflychts hustru och brodern kammarherre Conrad Anton Lohe (1685-1763) till Söderby i Österhaninge, Stockholm, och sålts på 1730-talet. De bördades 1744 från Claes Grill (band 17) av kammarrådet Lorens Jacob Adlerstedt (band 1), vars hustru var dotterdotter till Johan Lohe, men han fick stora svårigheter med ekonomin och måste 1751 låta Ström och Gnarp säljas på offentlig auktion. Adlerstedts svärmor var den som levde längst av syskonen Lohe. Hennes egendom värderades efter hennes död 1770 till nästan två miljoner daler kopparmynt, och hennes son Henric Leijell (band 22, sidan 450) sålde 1781 av arvet efter morfadern Johan Lohe säteriet Biby och Hällefors bruk. På manssidan utdog släkten med hennes förutnämnde bror Conrad Lohe, som 1726—1763 nästan varje år figurerat i Svea hovrätts civila protokoll och enligt samtida vittnesbörd var känd för sin girighet (Palmstierna 1938, särskilt sidorna 80 och 129 f). Hans efterlämnade egendom, värderad till mer än en miljon dlr kmt och bestående av bl a en sjättedel i fädernearvet Hagge bruk med Björnhyttans masugn, testamenterades till den med honom ej befryndade kammarherren Fale Henrik Burensköld (1739—1779), som dock avstod stora delar av kvarlåtenskapen till Conrad Lohes släktingar. Han fick 1763 kungligt brev på att få heta von Lohe Burensköld, men efterlämnade ej några barn. Namnet Lohe aktualiserades genom att cirka 18000 silvermynt från tiden 1626-1741 och ett åttiotal dyrbara silverföremål, delvis nämnda 1736 i Johan Lohes änkas bouppteckning, 1937 påträffades i golvfyllningen vid reparations- och ombyggnadsarbeten i huset Lilla Nygatan 5 i Stockholm. Huset hade 1722-1759 tillhört henne och hennes barn kammarherre Adolphe Tobias Lohe (1683-1759) och Johanna Lohe (1690—1759). Fyndets yngsta mynt härrör från 1741. Från detta år härrör även det yngsta myntet i ett myntfynd från räntmästarhuset Slussplan 9. Båda fynden har ansetts vittna om oron i Stockholm i samband med ryska kriget 1741—1743 och dalupproret 1743 (Thordeman 1950). Mynten finns numera till största delen i Kungliga myntkabinettet i Stockholm, medan de övriga silverföremålen jämte ett hundratal mynt av riksantikvarieämbetet deponerats i Stockholms stadsmuseum. Författare H G-m ")
Kun Henrik Lohe:n tai sukulaistensa toiminta ulottui myös Tukholmaan, voivat nämä Varsinais-Suyomen Fordellit olla lähtöisin sieltäkin. He ovat jokseenkin saman ikäisiä ja vaimojensa patronyymit ovat samat. Olen arvellut heidän olleen serkuksia ja Pietarsaaren nimismiehen jälkeläistöä. Matts Jönsson saapui Merimaskuun Tammisaaren rusthollariksi vasta 1600-luvun lopulla Bengt Bengtssonin kuoltua 1666-68 välisenä aikana - leskensä kuitenkin vielä eläessä. Johan Mattssonin vaimo Birgitta Jacobsdotter oli häntä itseään noin 30 v nuorempi ja samaa ikäluokkaa oli myös Bengt Bngtssonin leski Elisabet Jacobsdotter. Johan Mattsson nähdään Merimaskussa vaimoineen 1682 lähtien; tytär Catharina ilmaantuu asiakirjoihin vasta isänsä kuoltua (19.1.1691) 1695:
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=1284526
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=1285053
Johan Mattsson Fordellista perheineen on seikaperäiset henkilötiedot, sillä jälkeläiset ovat teettäneet tuohon aikaan harvinaisen epitafin Merimaskun kirkon ovipieleen:
http://www.merimaskunseurakunta.fi/index.php?page_id=11
"Oven vasemmalla puolella olevassa taulussa on kirjoitus: ”Sururuno Jalosukuisen ja uskollisen Nyckelbergin entisen käskynhaltijan Johan Matinpoika Fordhellin rakastetun, jalosukuisen, Jumalaapelkääväisen ja hyvin hyveellisen puolison Briita Jaakontyttären muistolle, joka
43-vuotiaana autuaasti kuoli tämän maailman tuskasta ja vaivasta 2.2.1694 ja haudattu Merimaskun kirkkoon 18. maaliskuuta siellä odottaakseen Vapahtajansa Jeesuksen Kristuksen ilmestymistä Viimeisenä Herran päivänä” (Melander, n:o 1444). Em. tekstin alla ovat kahden henkilön sepittämät tunteelliset muistorunot.
Ei ole tiedossa, kuinka yleisessä käytännössä tällaiset taulut ovat Suomessa 1600-luvulla ja 1700-luvun alkupuolella olleet. Meidän päiviimme asti niitä ei kuitenkaan liene säilynyt kuin aniharva. Taulujen sisältö on täysin oman aikakautensa kuvan mukainen. Tällöinhän vainajille pidetyissä muistopuheissa heihin heijastettiin kaikki ne hyveet, joita heidän oma aikansa piti arvossa. ”Tällaisia muistokirjoituksia lienee poistettu kirkoista sen vuoksi, että ylhäisten ja varakkaiden vainajien erityinen kehuminen suorastaan kirkon seinällä ei tuntunut myöhemmän ajan käsityksen mukaan sopivan hyvin kristinuskon henkeen.” (Pentti Virrankoski)."
Näitten Fordellien vaimot olivat siis aatelisia, luultavasti sisaruksia ja mahdollisesti Henrik Lohe:n jonkun vävyn jälkeläisiä. Henrik Lohe oli avioitunut m.m. kustaa II:n muotokuvan maalanneen taiteilijan, Hollannista tai Belgiasta olleen Laurens van der Plas:in tyttären kanssa ja avioparilla oli alkujaan ainakin 13 lasta.
En ole löytänyt Johan Mattsson Fordellia Kemiöstä, mihin Paimenmuisto viittaa ja minusta kyllä näyttää siltä, että Catharina Johansdotter Fordell on syntynyt Lännassa tai Tukholmassa; syntymäaika 3.6.1679 on varmaankin ollut hänen omassa tiedossaan. Jossain on esitetty syntymäpaikaksi Laitilaakin (ruots. "Letala"), mutta en usko, että Johan Mattssonilla on ollut mitään tekemistä siellä.
Onkohan joku käynyt läpi Kemiön säterejä tai tuomiokirjoja? Minulla on kyllä käsillä Anthonin luettelo sätereistä 1500-luvulle, mutta tiedot ovat auttamattoman vanhoja. SAY:n läpikäyminen kokonaisuudessaan tuntuu turhauttavalta, kun näyttää siltä, että Johan Mattsson Fordell on vaimoineen ja lapsineen muuttanut noin 15 km:n päähän leskeytyneestä kälystään aikana, jolloin Lohe:n luoman, valtaisan omaisuuden omistuksissa tapahtui huomattavia muutoksia.
PH
http://www.kansallisbiografia.fi/paimenmuisto/?eid=80
näyttää olevan virhe Johan Mattsson Fordellin tyttären Catharinan tiedoissa - mikä tietenkin toistuu lukuisissa "nettisukupolvissa" siitä huolimatta, että olen asiaan pyrkinyt tuomaan valaistusta tällä foorumilla aiemmin.
Ratsumestari Bengt Bengtsson on palvellut 30-vuotisessa Sodassa, sillä hänelle on läänitetty m.m. Nousiaisten Koljolan Kuokkala rälssiksi ja säterikseen kuningatar Kristinan toimesta. Johan Mattsson Fordell taas on toiminut nykyisen Strängnäsin kaupuningin alueella sijaitsevan Lännan pitäjän Nyckelberga-nimisessä herraskartanossa kartanonvoutina (nähtävästi Henrik Lohe:n hopmannina).
http://aforum.genealogi.se/discus/
("Lohe, släkt Band 24 (1982-1984), sida 91 Biografi Lohe, släkt, härstammande från köpmannen och landrichtern Johann Lohe (d senast 1634) i Jever i Ostfriesland, som var far (Pfeiff) till Henrik Lohe (1594-1666 eller 1667). Denne kom till Sverige under Gustav II Adolfs regering (E 654). En uppgift, att han ursprungligen var handelsman i Södertälje (Hultberg, sidan 38; Hellberg), har ej kunnat verifieras i mantalslängderna och beror möjligen på förväxling med en av hans kompanjoner. Han var från 1625 en av de tre arrendatorerna av Eskilstuna ladugård, varom kontraktet förnyades 1626 och 1631, vid det senare tillfallet endast för Lohe och en av de andra, Tomas Blommaert, samt 1635, 1641 och 1645 för L ensam. Av änkedrottning Maria Eleonoras konfirmationsbrev 1636 (Bergskollegiums arkiv D 11:3, p 710) framgår, att Lohe av Gustav II Adolf fått brev på en hammare i Tunafors ström vid Eskilstuna. Hans hustru var dotter (Pfeiff) till den som Gustav II Adolfs porträttmålare bekante (Cnattingius) Lorentz von der Plaes, vilken 1623 — 1624 arrenderat Öster- och Västerrekarne tillsammans med Blommaert. Från den senare köpte Lohe senast 1640 (Bergskollegiums arkiv D 11:3, p 709) två stångjärnshammarsmedjor i Eskilstuna ström. 1633 fick han burskap i Stockholm. I ett brev från 1639 (Bergskollegiums arkiv B I: 3) uppges Lohe ha blivit arrendator även av Åkers järnbruk i Åker, Södermanland. Tillsammans med södertäljeborgaren Hans von Förden köpte han 1640 bruket av Maria Eleonora jämte järnbruken Skeppsta och Krämpa i Gåsinge, Söd. Dessa delades, så att Lohe fick Åker och hälften av Krämpa och von Förden Skeppsta och den andra hälften av Krämpa (Åkers styckebruks arkiv F VII b: 1); von Fördens besittningar kom snart att tillhöra Willem Momma (Wollin). 1642 fick Lohe bergskollegiets privilegium på att uppföra en hammarsmedja i en ström i Länna, Södermanland, en masugn vid Kalkeberga en halv mil väster om Åkers bruk och en hammare vid Eksåg i Härad, Södermanland. 1643 fick han tillstånd att uppföra ytterligare två masugnar vid Byringe i Länna och i Taxinge ström, och 1644 fick han privilegium på uppbyggande av ett hammarbruk i Bergaån i Åker. 1644—1647 arrenderade Lohe räntorna av Österrekarne härad, och 1652 var han delägare i Stockholms lilla skeppsbyggnadskompani (Handel och sjöfart). 1655 pantsattes Eskilstuna ladugård och Tunafors mjölkvarn till honom på tre år för hans lån till kronan av 11000 rdr specie (Biographica). Drottning Kristinas brev 1654 om tio års privilegium för Åkers bruk att gjuta kanoner (stycken) är ställt till Gripsholms och Eskilstuna läns guvernör Klas Bielkenstierna (band 4), men av brev från bergskollegiet till Lohe 1659 och 1665 framgår, att det var han som skötte denna verksamhet. 1652 — 1660 ägde han även Nyhammars hammarsmedja i Hed, Västmanland (Bergfolks arkiv D 11:3, p 1061-1064). Bruken Åker och Länna, vilket en tid uppges (Hedar) ha kallats Loheberg, ägdes till mitten av 1700-talet av ättlingar till en av Lohes döttrar, gift Wattrang. Av Jevers dopbok i Niedersächsisches Staatsarchiv, Oldenburg, framgår, att Henrik L hade en yngre bror, som också hette Henrik Lohe (1599—1653). Denne bodde i Wüppels nära Jever och var enligt en uppteckning i KB (Biografi: Lohe; annat exemplar av dess början med samma handstil i fasc 62 i arkivet på Penningby) far till Johan Lohe (1643-1704), vilket stämmer med den senares uppgift (Biographica), att den i Sverige bosatte Henrik Lohe var hans farbror. Johan Lohe nämnes i biktregistret för Wüppels tre gånger 1657 och en gång 1658. Han uppges ha kommit till Stockholm i mitten av september 1658 (KB-uppteckningen). I sin ungdom skall Johan Lohe ha gjort resor till Preussen, Tyskland, England och Holland (Biographica). Han var 1668 bokhållare hos Henrik Lohes arvingar (Svea hovrätts arkiv) och svor 1674 borgared som grosshandlare i Stockholm, där han också var verksam som privatbankir (Brisman) och så småningom förvärvade en rad fastigheter (Axel-Nilsson 1938, s 45-48). 1679 fick han inteckning i järnbruket Bränninge i Tveta, Stockholms län, som 1683 pantsattes till honom (Wedberg). Efter Henrik Lohes svärson Joachim Lillienhoffs (band 23) död köpte Lohe 1682 av änkan dennes andel i sockerkompaniet, som vars direktör han namnes 1688 (Handelskommissionens skrivelser). Dess sockerbruk på Södermalm i Stockholm kom att kallas Loheska sockerbruket. 1685 bördade han Lillienhoffs änkas järnbruk Hagge i Norrbärke med Björnhyttans masugn i Grangärde, båda Kopparbergs län (rev:akt). 1686 tillpantade sig L säteriet Sundby med Fräkentorp mm i Lilla Malma, och 1687 köpte han Hällefors järnbruk i Mellösa och Smedstorps stångjärnshammare i Lilla Malma, allt i Södermanlands län (Söd:s domb). 1688 köpte L Ströms bruk i Harmånger och Gnarps masugn i Gnarp, båda Gävleborgs län. Han ägde också Skogstorps järnbruk vid Eskilstuna och tillpantade sig säterierna Lövhamra i Skepptuna och Lövsta i Frösunda, båda Stockholms län, och 1703 inropade han på exekutiv auktion säteriet Biby i Gillberga, Södermanlands län. Lohe var även verksam som skeppsredare (Börjeson) och hade 1693 andelar i 33 fartyg, varjämte han ägde ett fartyg helt (Gerentz 1944). Han exporterade från Hagge järn till Hamburg, Holland, England, Spanien och Portugal (Dahlgren) och från sockerbruket sirap till Danzig (Kommerskollegiums skrivelser, volym 13) samt importerade humle från Braunschweig (Kommerskollegiums skrivelser, volym 16). 1703 adlades Lohe, varvid han i enlighet med egna uppgifter (Biographica) bland annat uppgavs ha lånat K M:t pengar (jfr Cavallie). Han ligger begraven i Eskilstuna Fors kyrka. Av hans arton barn levde vid hans död tretton och vid änkans död 1731 åtta, "alla snåla och inneslutne inom sig själva" (Linné), mellan vilka det dittills oskiftade boet delades. Det värderades till mer än två miljoner dir kmt. Sonen Gustaf Gottfrid Lohe (1693—1737) rånmördades i sin malmgård på Norrmalm i Stockholm. Sonen Johan Fredric Lohe (1680—1741) dog under dunkla omständigheter i Wernigerode i Tyskland, dit han rest med skaldinnan Hedvig Charlotta Nordenflychts bror Anders. Denne som efter knappt två års äktenskap 1738 blivit änkling efter en av systrarna, beskylldes för att ha ruinerat honom. Anders Nordenflycht återvände aldrig till Sverige, och då Johan Fredric Lohe gått i borgen för hans skulder till sina syskon, fick dessa efter en långvarig process genom K M:ts dom 1762 ersättning av syskonen Lohe för Johan Fredric Lohes andel i sockerbruket på Södermalm. Den otryckta anonyma komedin "Den äregirige intrigeuren", som tillskrivits Hedvig Charlotta Nordenflycht, har ansetts (Silverskatten) syfta på hennes brors mellanhavanden med släkten Lohe, som även skildrats av Linné i Nemesis divina. Ströms bruk och Gnarps masugn hade delats mellan Anders Nordenflychts hustru och brodern kammarherre Conrad Anton Lohe (1685-1763) till Söderby i Österhaninge, Stockholm, och sålts på 1730-talet. De bördades 1744 från Claes Grill (band 17) av kammarrådet Lorens Jacob Adlerstedt (band 1), vars hustru var dotterdotter till Johan Lohe, men han fick stora svårigheter med ekonomin och måste 1751 låta Ström och Gnarp säljas på offentlig auktion. Adlerstedts svärmor var den som levde längst av syskonen Lohe. Hennes egendom värderades efter hennes död 1770 till nästan två miljoner daler kopparmynt, och hennes son Henric Leijell (band 22, sidan 450) sålde 1781 av arvet efter morfadern Johan Lohe säteriet Biby och Hällefors bruk. På manssidan utdog släkten med hennes förutnämnde bror Conrad Lohe, som 1726—1763 nästan varje år figurerat i Svea hovrätts civila protokoll och enligt samtida vittnesbörd var känd för sin girighet (Palmstierna 1938, särskilt sidorna 80 och 129 f). Hans efterlämnade egendom, värderad till mer än en miljon dlr kmt och bestående av bl a en sjättedel i fädernearvet Hagge bruk med Björnhyttans masugn, testamenterades till den med honom ej befryndade kammarherren Fale Henrik Burensköld (1739—1779), som dock avstod stora delar av kvarlåtenskapen till Conrad Lohes släktingar. Han fick 1763 kungligt brev på att få heta von Lohe Burensköld, men efterlämnade ej några barn. Namnet Lohe aktualiserades genom att cirka 18000 silvermynt från tiden 1626-1741 och ett åttiotal dyrbara silverföremål, delvis nämnda 1736 i Johan Lohes änkas bouppteckning, 1937 påträffades i golvfyllningen vid reparations- och ombyggnadsarbeten i huset Lilla Nygatan 5 i Stockholm. Huset hade 1722-1759 tillhört henne och hennes barn kammarherre Adolphe Tobias Lohe (1683-1759) och Johanna Lohe (1690—1759). Fyndets yngsta mynt härrör från 1741. Från detta år härrör även det yngsta myntet i ett myntfynd från räntmästarhuset Slussplan 9. Båda fynden har ansetts vittna om oron i Stockholm i samband med ryska kriget 1741—1743 och dalupproret 1743 (Thordeman 1950). Mynten finns numera till största delen i Kungliga myntkabinettet i Stockholm, medan de övriga silverföremålen jämte ett hundratal mynt av riksantikvarieämbetet deponerats i Stockholms stadsmuseum. Författare H G-m ")
Kun Henrik Lohe:n tai sukulaistensa toiminta ulottui myös Tukholmaan, voivat nämä Varsinais-Suyomen Fordellit olla lähtöisin sieltäkin. He ovat jokseenkin saman ikäisiä ja vaimojensa patronyymit ovat samat. Olen arvellut heidän olleen serkuksia ja Pietarsaaren nimismiehen jälkeläistöä. Matts Jönsson saapui Merimaskuun Tammisaaren rusthollariksi vasta 1600-luvun lopulla Bengt Bengtssonin kuoltua 1666-68 välisenä aikana - leskensä kuitenkin vielä eläessä. Johan Mattssonin vaimo Birgitta Jacobsdotter oli häntä itseään noin 30 v nuorempi ja samaa ikäluokkaa oli myös Bengt Bngtssonin leski Elisabet Jacobsdotter. Johan Mattsson nähdään Merimaskussa vaimoineen 1682 lähtien; tytär Catharina ilmaantuu asiakirjoihin vasta isänsä kuoltua (19.1.1691) 1695:
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=1284526
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=1285053
Johan Mattsson Fordellista perheineen on seikaperäiset henkilötiedot, sillä jälkeläiset ovat teettäneet tuohon aikaan harvinaisen epitafin Merimaskun kirkon ovipieleen:
http://www.merimaskunseurakunta.fi/index.php?page_id=11
"Oven vasemmalla puolella olevassa taulussa on kirjoitus: ”Sururuno Jalosukuisen ja uskollisen Nyckelbergin entisen käskynhaltijan Johan Matinpoika Fordhellin rakastetun, jalosukuisen, Jumalaapelkääväisen ja hyvin hyveellisen puolison Briita Jaakontyttären muistolle, joka
43-vuotiaana autuaasti kuoli tämän maailman tuskasta ja vaivasta 2.2.1694 ja haudattu Merimaskun kirkkoon 18. maaliskuuta siellä odottaakseen Vapahtajansa Jeesuksen Kristuksen ilmestymistä Viimeisenä Herran päivänä” (Melander, n:o 1444). Em. tekstin alla ovat kahden henkilön sepittämät tunteelliset muistorunot.
Ei ole tiedossa, kuinka yleisessä käytännössä tällaiset taulut ovat Suomessa 1600-luvulla ja 1700-luvun alkupuolella olleet. Meidän päiviimme asti niitä ei kuitenkaan liene säilynyt kuin aniharva. Taulujen sisältö on täysin oman aikakautensa kuvan mukainen. Tällöinhän vainajille pidetyissä muistopuheissa heihin heijastettiin kaikki ne hyveet, joita heidän oma aikansa piti arvossa. ”Tällaisia muistokirjoituksia lienee poistettu kirkoista sen vuoksi, että ylhäisten ja varakkaiden vainajien erityinen kehuminen suorastaan kirkon seinällä ei tuntunut myöhemmän ajan käsityksen mukaan sopivan hyvin kristinuskon henkeen.” (Pentti Virrankoski)."
Näitten Fordellien vaimot olivat siis aatelisia, luultavasti sisaruksia ja mahdollisesti Henrik Lohe:n jonkun vävyn jälkeläisiä. Henrik Lohe oli avioitunut m.m. kustaa II:n muotokuvan maalanneen taiteilijan, Hollannista tai Belgiasta olleen Laurens van der Plas:in tyttären kanssa ja avioparilla oli alkujaan ainakin 13 lasta.
En ole löytänyt Johan Mattsson Fordellia Kemiöstä, mihin Paimenmuisto viittaa ja minusta kyllä näyttää siltä, että Catharina Johansdotter Fordell on syntynyt Lännassa tai Tukholmassa; syntymäaika 3.6.1679 on varmaankin ollut hänen omassa tiedossaan. Jossain on esitetty syntymäpaikaksi Laitilaakin (ruots. "Letala"), mutta en usko, että Johan Mattssonilla on ollut mitään tekemistä siellä.
Onkohan joku käynyt läpi Kemiön säterejä tai tuomiokirjoja? Minulla on kyllä käsillä Anthonin luettelo sätereistä 1500-luvulle, mutta tiedot ovat auttamattoman vanhoja. SAY:n läpikäyminen kokonaisuudessaan tuntuu turhauttavalta, kun näyttää siltä, että Johan Mattsson Fordell on vaimoineen ja lapsineen muuttanut noin 15 km:n päähän leskeytyneestä kälystään aikana, jolloin Lohe:n luoman, valtaisan omaisuuden omistuksissa tapahtui huomattavia muutoksia.
PH