P. T. Kuusiluoma
12.06.13, 11:25
Under den senaste tiden har det förekommit en del artiklar i medierna om hur den finländska släktforskningen kommer att påverkas av den dataskyddsförordning som Europeiska kommissionen har föreslagit. Det finns ändå ingen orsak att dra alltför ingående slutsatser i det här skedet, eftersom detta endast är ett förslag som har framlagts av Europeiska kommissionen och som Europaparlamentets rapportör har lämnat sitt betänkande om. Den viktigaste fasen i förordningsarbetet, det vill säga förhandlingarna i parlamentet och Europarådet, återstår ännu.
Avsikten med dataskyddsförordningen är att harmonisera medlemsländernas brokiga dataskyddslagstiftning och effektivera integritetsskyddet framför allt i fråga om webbtjänster. De bestämmelser i förslaget som påverkar släktforskningen finns nästan i sin helhet redan i Finlands personuppgiftslag från 1999.
Gäller inte sedvanlig släktforskning
För släktforskarnas del är det viktigaste i förslaget till dataskyddsförordning hur förordningens tillämpningsområde definieras. Största delen av släktforskningen, det vill säga de släktforskningsregister som upprätthålls för privat bruk, kommer också efter att förordningen har antagits att stå utanför personuppgiftslagstiftningens tillämpningsområde.
Släktforskningen ett undantag från den allmänna principen?
I dataskyddsförordningen är den allmänna principen för databehandling att den person som registreras ska ha gett sitt entydiga samtycke, precis som i den finländska personuppgiftslagen. Enligt förslaget kan man avvika från den här allmänna principen på legitima grunder. I artikeln om databehandlingens lagenlighet konstateras att behandling av personuppgifter för bland annat historisk forskning är lagenligt med förbehåll för vissa villkor och skyddsåtgärder.
Det förblir emellertid oklart om historisk forskning anses vara ett likadant undantag från den allmänna principen som släktforskningen är i den finländska personuppgiftslagen, vilket innebär att man exempelvis för en släktbok kan samla in uppgifter i ett släktforskningsregister utan personernas samtycke.
Anmälningsskyldigheten skärps
I förslaget till dataskyddsförordning finns en bestämmelse om skyldigheten att informera den registrerade om databehandlingen. Också i Finlands personuppgiftslag är anmälningsskyldigheten rätt omfattande, men formuleringen i förordningen är strängare än i personuppgiftslagen. Om förordningen antas kommer exempelvis den som arbetar med ett släktboksprojekt att bli skyldig att informera alla levande släktmedlemmar om släktforskningsregistret. Ett släktforskningsregister som upprätthålls helt och hållet för privat bruk omfattas givetvis inte av anmälningsskyldigheten.
När man bedömer vilken inverkan anmälningsskyldigheten i dataskyddsförordningen kommer att få bör man beakta att förslaget innehåller en liknande bestämmelse som personuppgiftslagen om att det är tillåtet avvika från anmälningsskyldigheten om den skulle innebära oskäligt besvär på grund av det stora antalet registrerade. Det gäller framför allt historisk forskning och ger möjlighet att använda ”godkända ersättande åtgärder”. Det är särskilt viktigt för de släktforskare som ger ut släktböcker på eget förlag.
Oskäligt besvär får ändå inte vara något kryphål för att undvika anmälningsskyldigheten helt och hållet. Det besvär anmälandet skulle medföra måste ställas i relation till släktboksprojektets omfattning. Anmälningsskyldigheten bör uppfyllas till den del den anses vara skälig.
Problem med historisk forskning
För släktforskningens del är det mest problematiska i förslaget till dataskyddsförordning att släktforskningen inte nämns (såsom i 18 § i Finlands personuppgiftslag) som ett särskilt ändamål för databehandling. Eftersom släktforskningen inte nämns uttryckligen kan man med fog anta att den som har sammanställt förordningen har velat sammanföra släktforskningen och annan icke-akademisk historiskt inriktad forskning till kategorin historisk forskning. I vilket fall som helst uppvisar förordningen en allvarlig brist på den här punkten.
Ur släktforskningens perspektiv innehåller förordningen en särskilt svår punkt om ”organ som utför historisk forskning” och deras rätt att publicera personuppgifter. Utöver den begreppsliga vagheten är hela stycket (artikel 83.2) problematiskt ur finländsk synvinkel eftersom personuppgiftslagstiftningen där gör ett djupt intrång på yttrandefriheten.
Genealogiska Samfundet i Finland påverkar
Samfundet har föreslagit följande ändringar i förordningen:
1. Antingen tilläggs släktforskning i förordningen bland de grunder som tillåter databehandling som avviker från den allmänna principen eller så definieras historisk forskning så att den också omfattar släktforskning.
2. I det senare fallet preciseras artikel 6.2 i förordningen så att det tydligt framgår att historisk, statistisk och vetenskaplig forskning utgör ett undantag till de villkor för databehandling som anges i artikel 6.1, bland annat att den registrerade ska lämna sitt samtycke.
3. I motsats till förslaget från Europaparlamentets rapportör kvarstår oskäligt besvär som en legitim avvikelse från anmälningsskyldigheten åtminstone för den historiska forskningens del.
4. Artikel 83.2 i förslaget stryks ur förordningen.
Samfundet har delgett de finländska medlemmarna av Europaparlamentet och Finlands justitieministerium ovannämnda förslag om ändring av förordningen och framför allt framfört sin oro över att släktforskningen inte nämns överhuvudtaget i förslaget till förordning. Samfundet har förhandlat om dessa frågor med de tjänstemän som representerar Finlands regering i Europarådet och dess arbetsgrupp för dataskyddsförordningen.
Dessutom har Samfundet kontaktat de riksomfattande släktforskningsorganisationerna i medlemsländerna i Östersjöregionen angående problemen i förslaget till dataskyddsförordning.
Genealogiska Samfundet i Finland
P. T. Kuusiluoma
Verksamhetsledare
Avsikten med dataskyddsförordningen är att harmonisera medlemsländernas brokiga dataskyddslagstiftning och effektivera integritetsskyddet framför allt i fråga om webbtjänster. De bestämmelser i förslaget som påverkar släktforskningen finns nästan i sin helhet redan i Finlands personuppgiftslag från 1999.
Gäller inte sedvanlig släktforskning
För släktforskarnas del är det viktigaste i förslaget till dataskyddsförordning hur förordningens tillämpningsområde definieras. Största delen av släktforskningen, det vill säga de släktforskningsregister som upprätthålls för privat bruk, kommer också efter att förordningen har antagits att stå utanför personuppgiftslagstiftningens tillämpningsområde.
Släktforskningen ett undantag från den allmänna principen?
I dataskyddsförordningen är den allmänna principen för databehandling att den person som registreras ska ha gett sitt entydiga samtycke, precis som i den finländska personuppgiftslagen. Enligt förslaget kan man avvika från den här allmänna principen på legitima grunder. I artikeln om databehandlingens lagenlighet konstateras att behandling av personuppgifter för bland annat historisk forskning är lagenligt med förbehåll för vissa villkor och skyddsåtgärder.
Det förblir emellertid oklart om historisk forskning anses vara ett likadant undantag från den allmänna principen som släktforskningen är i den finländska personuppgiftslagen, vilket innebär att man exempelvis för en släktbok kan samla in uppgifter i ett släktforskningsregister utan personernas samtycke.
Anmälningsskyldigheten skärps
I förslaget till dataskyddsförordning finns en bestämmelse om skyldigheten att informera den registrerade om databehandlingen. Också i Finlands personuppgiftslag är anmälningsskyldigheten rätt omfattande, men formuleringen i förordningen är strängare än i personuppgiftslagen. Om förordningen antas kommer exempelvis den som arbetar med ett släktboksprojekt att bli skyldig att informera alla levande släktmedlemmar om släktforskningsregistret. Ett släktforskningsregister som upprätthålls helt och hållet för privat bruk omfattas givetvis inte av anmälningsskyldigheten.
När man bedömer vilken inverkan anmälningsskyldigheten i dataskyddsförordningen kommer att få bör man beakta att förslaget innehåller en liknande bestämmelse som personuppgiftslagen om att det är tillåtet avvika från anmälningsskyldigheten om den skulle innebära oskäligt besvär på grund av det stora antalet registrerade. Det gäller framför allt historisk forskning och ger möjlighet att använda ”godkända ersättande åtgärder”. Det är särskilt viktigt för de släktforskare som ger ut släktböcker på eget förlag.
Oskäligt besvär får ändå inte vara något kryphål för att undvika anmälningsskyldigheten helt och hållet. Det besvär anmälandet skulle medföra måste ställas i relation till släktboksprojektets omfattning. Anmälningsskyldigheten bör uppfyllas till den del den anses vara skälig.
Problem med historisk forskning
För släktforskningens del är det mest problematiska i förslaget till dataskyddsförordning att släktforskningen inte nämns (såsom i 18 § i Finlands personuppgiftslag) som ett särskilt ändamål för databehandling. Eftersom släktforskningen inte nämns uttryckligen kan man med fog anta att den som har sammanställt förordningen har velat sammanföra släktforskningen och annan icke-akademisk historiskt inriktad forskning till kategorin historisk forskning. I vilket fall som helst uppvisar förordningen en allvarlig brist på den här punkten.
Ur släktforskningens perspektiv innehåller förordningen en särskilt svår punkt om ”organ som utför historisk forskning” och deras rätt att publicera personuppgifter. Utöver den begreppsliga vagheten är hela stycket (artikel 83.2) problematiskt ur finländsk synvinkel eftersom personuppgiftslagstiftningen där gör ett djupt intrång på yttrandefriheten.
Genealogiska Samfundet i Finland påverkar
Samfundet har föreslagit följande ändringar i förordningen:
1. Antingen tilläggs släktforskning i förordningen bland de grunder som tillåter databehandling som avviker från den allmänna principen eller så definieras historisk forskning så att den också omfattar släktforskning.
2. I det senare fallet preciseras artikel 6.2 i förordningen så att det tydligt framgår att historisk, statistisk och vetenskaplig forskning utgör ett undantag till de villkor för databehandling som anges i artikel 6.1, bland annat att den registrerade ska lämna sitt samtycke.
3. I motsats till förslaget från Europaparlamentets rapportör kvarstår oskäligt besvär som en legitim avvikelse från anmälningsskyldigheten åtminstone för den historiska forskningens del.
4. Artikel 83.2 i förslaget stryks ur förordningen.
Samfundet har delgett de finländska medlemmarna av Europaparlamentet och Finlands justitieministerium ovannämnda förslag om ändring av förordningen och framför allt framfört sin oro över att släktforskningen inte nämns överhuvudtaget i förslaget till förordning. Samfundet har förhandlat om dessa frågor med de tjänstemän som representerar Finlands regering i Europarådet och dess arbetsgrupp för dataskyddsförordningen.
Dessutom har Samfundet kontaktat de riksomfattande släktforskningsorganisationerna i medlemsländerna i Östersjöregionen angående problemen i förslaget till dataskyddsförordning.
Genealogiska Samfundet i Finland
P. T. Kuusiluoma
Verksamhetsledare