Arkistonäkymässä ei tällä hetkellä lainaus erotu varsinaisesta viestistä. Suosittelemme että vilkaisette ns. täydellistä versiota: : Gråå suvun isä läänitysvouti Mårten Olofsson
Benedictus
28.08.11, 23:30
Läänitysvouti Mårten Olofssonin sukuja ei tunneta.
alla tietoja, joita eräs ruotsalaistutkija on kerännyt. Lähteet tällä erää puuttuvat.
* Mårten Olofsson on syntynyt n.1580 (mahdollisesti hieman aiemmin)
> > * Otti viljelykseen 1613 Rymättylän Alakylästä Ärlan verohylyn
> > * Rymättylässä mainittu ainakin lapset Johan, Anna, Margareta ja Olof
> > * Vaimo useasti mukana käräjillä, mutta hänen nimeään ei mainita
> > * Vuonna 1618 mainitaan Johan Pontusson Delagardien läänitysvoutina
> > * Ollut kovaotteinen mies - lyönyt mm. "vahingossa" hengiltä naapurin
> > pojan
> > * Sotilastaustaa
> > * Myöhemmin Adam Schrapferin lesken Anna Hochgrefven läänitysvoutina
> > (omistuksia Huittisissa ja Kokemäellä)
> > * Mårtenin edeltäjä Lars Palicka Turusta
Johan Gråå vanhempi Johannes Martini, Finno 211 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=211). Vht: Huittisten Naatulan omistaja, läänitysvouti Mårten Olofsson († 1641) ja hänen 1. puolisonsa N.N. Mainitaan ylioppilaana konsistorin pöytäkirjoissa 2.10.1641 alkaen. Respondentti 17.3.1648, pr. Jöns Terserus U15 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U15). Alimman luokan stipendiaatti kl. 1648 – sl. 1648. Respondentti 16.12.1648, pr. Mikael Wisius 42 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=42). Keskimmäisen luokan stipendiaatti kl. 1649 – kl. 1650. Respondentti 6.4.1650 pro gradu, pr. Nils Nycopensis U20 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U20). FM 2.5.1650. Ylimmän luokan stipendiaatti sl. 1650 – sl. 1653. — Helsingin triviaalikoulun konrehtori 1656, rehtori 1662. Pyhtään kirkkoherra 1674, sai poikansa viransijaiseksi 1691, luovutti viran kokonaan pojalleen 1698. Rovasti 1674. Sokeutui (1692). Mainitaan elossa olevana vielä väitöskirjan dedikaatiossa 22.12.1698. † luultavasti pian sen jälkeen. Pso: 1:o (?) Margareta; 2:o ~1665 Elisabet Andersdotter Orraeus († 1695).
Poika: Pyhtään kirkkoherra Johan Gråå 2376 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=2376) (yo 1674/75, † 1701).
Poika: Taivassalon kirkkoherra, FM Martin Gråå 3268 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3268) (yo 1685, † 1736).
Sisarenpoika: kartanonvouti Johan Barck 1582 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=1582) (yo 1662/63, † 1690).
Lanko: Hollolan kirkkoherra Johan Orraeus 778 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=778) (yo 1650, † 1688).
Vävy: Siuntion kirkkoherra Erik Thomaeus 1885 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=1885) (yo 1666/67, † 1702).
Vävy: Mortorpin komministeri (Siuntion kirkkoherra) Mikael Stigelius 2828 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=2828) (yo 1679/80, † 1717).
Viittauksia: KA mf. ES 1921 (mm 5) Huittisten käräjät 22.–24.11.1641 f. 175v (Feltes D: Johan: Marthinj ifrå Natula Sak 3 m: till 3 skifftes för laga stämbningz försittiandet emoth Henrich Pållsson i Mommola [Henrik Påvelsson Callia], om nogon Arfz saak nu andre gångon stembd), Huittisten käräjät 3.–4.8.1642 f. 230v (Framträdde för Retten Petter Trombell Inwonare i Åbo och effter af gången dem på Åbo Rådhuss begerad Excution och mätes män till Sal: Mårten Ollssons Ärfwingar här i Sochnen opå the 50 R: Dl: som honom af be:te Ärfuingar på be:te Rådhhwss tildömdt ähr, Och såsom be:te Mårten Olssons Son een Studiosus Johan Mårtens son och hans Swåger Israel Nilsson som nu i Retten wore tilstädes swarade sigh icke wore här i Sochnen bofaste eij heller Äga här nogot ... förbemälte ärfuingar låfuade nu för wisso strax effter Böndagen som är den 5 hujus derföre begifua sigh till Åbo, fördenskuld loter denne Retten saken der wedh blifua),
Mårten Olofssonin jälkeläiset siis käyttivät nimeä Gråå.
Rymättylässä näkyy Mårten Olofsson
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=867914
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=869593
Yllä näkyy 1630 Olof Mårtensson s.
Tässä lienee Merikarvian kirkkoherra Olaus Martini, josta on maininta Olof Gråå.
Perinnön jaoissa Olof nimistä poikaa ei ole mainittu.
Mielenkiintoista on, että 1634 mainitaan tilalla Simon Paulsson.
1631 Mårten Olofsson nai linnankirjuri Paul Simonsson Callian lesken Sigfrid Tackun.
Olisiko tuo Simon Paulsson Paul Simonsson Callian poika?
Löytyykö lisätietoa, kuka olisi ollut tuo 1. vaimo, joka käräjöi.
Äärlan omistajana aiemmin Turun porvari Hans Stäck tai Steck.
Benedictus
28.08.11, 23:52
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=578919
1686 näkyy vielä Her Olof Gråå Merikarvialla.
Perinnön jaoissa Olof nimistä poikaa ei ole mainittu.
Mielenkiintoista on, että 1634 mainitaan tilalla Simon Paulsson.
1631 Mårten Olofsson nai linnankirjuri Paul Simonsson Callian lesken Sigfrid Tackun.
Olisiko tuo Simon Paulsson Paul Simonsson Callian poika?
Luulenpa ettei ole. Oh perintöä koskevassa tuomiokirjassa ei ole mainittu Simonia ja luulisi siinä olevan mainittu kaikki ainakin täysi-ikäiseksi varttuneet lapset.
http://www.sukuhistoria.fi/sshy/kirjat/Tuomiokirjat/ala-satakunnan_tk/tuomiopoytakirjat_1650-1652_es1922_nidemm7/438.htm
Timo Haapio
Benedictus
29.08.11, 09:21
Pohdein tuota samaa asiaa, mutta en saanut siitä selvää.
Eräs mahdollisuus olisi, että kun Mårten Olofsson hankki haltuunsa Sigfrid Tackun ja Paul Simonsson Callian nimissä olleita tiloja, olisi suoritettu tilavaihto, jossa Rymättylän Äerla olisi tullut Simon Paulssonille perintöosaansa vastaan Huittisten tiloista.
-Silloin voisi olla ettei häntä olisi tarvinnut mainita isänperinnön yhteydessä, jos on saanut sen jo aiemmin.
Yksi mahdollisuus on, että Simon Paulsson olisikin aiemmasta avioliitosta, ennen Sigfrid Tackua, jolloin olisi saanut perintönsä äitinsä jälkeen.
Sama kysymyshän tulee tuossa Mårten Olofssonin perinnönjaossa, siellä ei missään mainita Olof Mårtensson nimistä poikaa, joka kuitenkin mainitaan Rymättylässä.
Mårten Olofssonin perinnönjako on suoritettu Turussa, mistä mainitaan Huittisten käräjillä. Ajankohdasta minulla ei valitettavasti ole tietoa.
Esimerkiksi Elin Brenneruksen jälkeisissä oikeuden käynneissä mainitaan vanhimman pojan Henrikin saaneen jo perintönsä, eikä ole edustettuna oikeudessa.
Millainen oli yleinen käytäntö tilanteissa, jossa joku lapsista oli jo saanut perintönsä. Mainittiinko se aina perinnönjaossa?
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=866840
Ärlassa mainitaan 1589 Mårten Olofsson.
Seuraavan kerran Mårten Olofsson mainitaan 1613, välissä on siis 24 vuotta, jos olisi sama henkilö niin olisi kuolleessaan 1641? oltava noin 70-75 v. jos olisi 20 v. 1589.
Tutkija Tukholmasta mainitsee Mårten Olofssonilla olleen sotilastaustaa, mihin viittaa myös cornetti titteli,, eli olisi hyvinkin voinut olla vuosia poissa tilalta.
Rymättylän Alakylän Ärlan omistajina on Turun porvareita.Turun porvareihin kuului myös Gråå nimisiä.
Olisiko sieltä löydettävissä Mårten Olofssonin 1. vaimon suku ja Gråå nimen alkuperä?
Benedictus
30.08.11, 08:35
Olaus Martini (K 1670)
Olof Mårtensson, Gråå, Sneckström
Mahdollisesti se Olaus Martini, joka vihittiin papiksi Strängnäsin hiippakunnassa 30.3.1623 ja papiksivihittyjen luetteloon myöhemmin tehdyn merkinnän mukaan kuoli Pohjanmaalla (Collmar & Lenander Fällström 2000, Kotivuori 16.11.2006).
Lapväärtin (http://www.kansallisbiografia.fi/paimenmuisto/?pid=5048) kappalainen ehkä jo 1629, mainitaan (”her Olof i Lappfjärd”) helmikuussa 1631; Ulvilan (http://www.kansallisbiografia.fi/paimenmuisto/?pid=5109) Merikarvian kappalainen, asui Merikarvialla jo 1635; Merikarvian (ensimmäinen) kirkkoherra 1642. (http://www.kansallisbiografia.fi/paimenmuisto/?pid=5064)
Herra Olaus (”Caplan her Olof”) valitti käräjillä helmikuussa 1633, että Lapväärtin joen oli annettu laittomasti kasvaa umpeen hänen palkkaetuihinsa kuuluvan kalastuksen vahingoksi. Syylliseksi todetulle talolliselle Måns Nilssonille langetettiin 3 markan sakko. Olaus Martini joutui ilmeisesti riitoihin kirkkoherransa (http://www.kansallisbiografia.fi/paimenmuisto/?pid=5064)Ericus Henrici Ilonuksen (http://www.kansallisbiografia.fi/paimenmuisto/?eid=1075) kanssa, sillä Ilonius tuomittiin käräjillä 8.10.1633 sakkoihin hänen pahoinpideltyään kiivastuksissaan ”kappalaistaan herra Olofia”. Talvella 1636 Olaus Martini mainitaan Lapväärtistä poismuuttaneena entisenä kappalaisena, joka oli luovuttanut tilansa toiselle.
Olaus Martini ("Sastmåla past.") mainitaan Turun tuomiokapitulin pöytäkirjassa 23.1.1660 viikkoa aiemmin pidetystä synodaalikokouksesta poissaolleiden luettelossa.
K Merikarvia 1670.
P (ainakin jo 1635) Valborg N.N.
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=869593
Tässä Olof Mårtensson s. 1630
Mitä ilmeisemmin tuo yllä oleva Strängnäsissä vihitty ei oikein sovi Lapväärtin Olaus Martiniksi, joka mainitaan vasta 1631. Toisekseen jos Olaus Martini Gråå on tuo Rymättylässä 1630 näkyvä Olof Mårtensson, sopii se ajallisesti täysin Lapväärtin Olofiin.
Merikarviaa ei muutenkaan missään yhteyksissä sanota pohjanmaan osaksi, vaan on aina Porin ja Ulvilan aluetta.
Merikarvian kirkkoherra Olaus Martinin vaimo Valborg oli Lapväärtin khr Ilonuksen tytär, mikä voidaan päätellä siitä, että Ilonus asui Merikarvialla jonkin aikaa saatuaan potkut Lapväärtistä. Asuin tilansa olivat Olof Martinuksen hallussa myöhemmin.
Jag kan ju inte finska, men har med Googles usla översättningshjälp förstått att diskussionen här berör förhållanden som jag ägnat mycket tid åt. Jag vet inte om vi klarar av att diskutera ämnet, men jag är villig att försöka.
Jag känner tidigare till diskussionerna om Olof Mårtensson Gråå, prästen. Mitt intresse för Mårten Olofsson kommer sig dock av en hypotes om att en dotter Margareta ca 1640 gift sig med en Israel Nilsson, regementsskrivare. Om jag har rätt, hamnar Israel i så svåra konflikter med regementschefen och med provincialskrivaren att han ”flyr landet” och dyker upp i Sverige 1641, där han fortsätter en karriär som häradsskrivare mm till sin död 1671, då änkan skriver ett brev undertecknat Margareta Mårtensdotter. Att Israel Nilsson var gift med en dotter till Mårten Olofsson är helt bevisat.
Genom grundliga studier av domböcker, fogderäkenskaper och länsräkenskaper i Rimitto, Huittinen och Åbo har jag skaffat mig en ganska bra bild av Mårten Olofssons och Israel Nilssons liv och leverne, ändå kvarstår frågor och jag kan inte säga till 100 % att det är rätt Israel Nilsson, dock ett fantastiskt sammanträffande, om det är två olika personer. Länken till Sverige är ”circumstancial” men ”compelling” för att tala amerikanskt polisspråk
Jag ska nedan kommentera några tankar, som jag tror mig kunna läsa in i diskussionen ovan samt ställa ett par frågor som någon kanske har svar på.
Att Mårten Olofsson levde i närmare 20 års tid i Alakylä i Rimitto anser jag helt styrkt m h a domboksnotiser i Åbo och Rimitto samt räkenskaper från Rimitto. Han var förläningsfogde åt Johan dela Gardie och blev sedan detsamma åt Anna Hochgrefwe. Lars Palicka var sannolikt Mårtens företrädare som förläningsfogde i Huittinen. Mycket hände med förläningarna på 1630-talet och släkten Rehbinder ingick också i övergången, men det blir alltför komplicerat att återge här.
Mårten låg i ständig fejd med grannen Hans Stäck (som å andra sidan verkade tvista med alla grannar och fick två barn och en dräng ihjälslagna), som tidigare innehaft men tvingats överge Alakylä. Märkligt är att Mårten kunde undkomma konsekvenser av det oavsiktliga dråpet på Stäcks son i 15 år, långt efter det att han lämnat Rimitto. Mäktiga beskyddare ? Mårten verkar även ha varit välbeställd, som kunnat låna ut pengar till familjen Wirtenberg von Debern.
Jag har inte hittat ett enda exempel på att Mårten använt familjenamnet Gråå. Att hans barn gjort det och speciellt prästen Johan anser jag bevisa att de hade ett ursprung i släkten Gråå. Jag antar därför att Mårten varit gift med en Gråå. Han har en fru i Rimitto, som omnämns i tinget, tyvärr inte med namn. Jag har inte kunnat bevisa, vem som kunde ha varit Mårtens svärfar, men intressant är att en Jacob Gråå finns på Taipale i Rimitto i början av 1600-talet. Om detta är densamme som kämnären mm Jacob Gråå i Åbo vet jag inte. Jag vet inte om någon ovan nämner skäl för att Mårten skulle ha varit gift med en dotter till Hans Stäck ? Hurså ?
Jag har förstås noterat att Mårten 1630 hade en vuxen son Olof Mårtensson, som dyker upp som ägare på Alakylä 1638. Jag har inte försökt följa denne, men det är väl en intressant kandidat som prästen Olof Gråå. En Simon Påvelsson övertar som bonde på Alakylä, men köper det inte förrän 1637. Med tanke på namnskicket har jag ju funderat på om detta kunde ha varit Påvel Simonssons äldste son, men jag har inte försökt styrka detta. För att hans frånvaro vid skiftet efter hans fader ska förklaras, borde han i så fall ha dött barnlös före fadern, men det är väl inte orimligt. Att Simon hamnade i Rimitto kunde ju ha varit ett led i Mårtens ”bolagsbildning” med änkan i Huittinen ! Det låter som att någon har hittat Mårten Olofssons dotter Margareta Mårtensdotter i Rimitto. Det har jag ännu inte gjort, så jag blir nyfiken på källan till denna uppgift !
Det var ju vanligt på den tiden, att människor gjorde en ämbetskarriär via det militära. Relationen mellan Mårten Olofsson och familjen dela Gardie samt uppgifterna i räkenskaperna om att Alakylä ingick i ”fältherrens kornett” kunde ju tyda på att Mårten haft ett militärt förflutet i Johan dela Gardies brors, fältmarskalken Jacob dela Gardies fälttåg 1609–1611 eller i det Ingermanländska kriget 1610-1617. Det finns en del regementsräkenskaper från dessa, som jag studerat utan att hitta något spår efter Mårten Olofsson.
Det är trist att så mycket domböcker brunnit i Åbo, för mängder av handlingar ad acta i härads-, rådhus- och kämnärsrätter kan säkert ha avslöjat detaljer. Det lär finnas en liten allegatsamling på stadsarkivet i Åbo, som jag ska titta på senare. Hoppas kan man ju alltid.
Lars-Olov Eriksson
Stockholm
Benedictus
03.11.11, 20:22
Ensimmäinen merkintä löytyy Loimijoen käräjiltä 1625, jolloin Mårten Olofsson oli kihlakunnanvouti Johan Erikssonin kirjuri ja kierteli ympäri pitäjää sekä kävi myös Huittisten nimismiehentalossa.
Huittisten käräjillä 1632 pitkä juttu Gabriel Oxenstiernan edustajan korpraali Johan Printzin riehumisesta Mårten Olofinpojan luona Mommolassa. Mainitaan tytärpuoli Margareta Påhlintytär eli Mårten oli jo naimisissa Påhl Simonpoika Kallian lesken Margareta Sigfridintyttären kanssa.
Huittisten käräjillä 1633 uskottuja miehiä pyydetään jakamaan pesä edesmenneen Påhl Simonpoika Kallian jälkeen tämän lesken Margaretan mentyä uuteen avioon.
Huittisten käräjillä 1634 Mårten Olofsson ja Söfring Peersson riitelevät eräästä niitystä Mommolassa ja ”vanhat” kyläläiset kertovat sen entisistä omistuksista. Siinä paljastuu, että Påhl Simonpoika Kallia on saanut ko. Niityn hallintaansa mentyään naimisiin tilan entisen omistajan Mats Färickin tyttären kanssa. Joten Påhl Kallian ensimmäinen vaimo oli ilmeisesti N.N Matintytär. ?
Huittisten käräjillä 1638 Mårten Olofsson ostaa Naatulan talon Mommolasta entisen kirkkoherra Petrus Thomaen leskeltä ja muilta perillisiltä. Lisäksi hän ostaa Lars Simonpojan tilan Leppäkoskelta.
Ehrlig och förståndig Mårten Olofsson pitää käräjät Huittisissa 2.5.1639
Huittisten käräjillä 1642 turkulainen Peter Trumbell kyselee Mårten Olofinpojan perillisten perään. Poika Johan Mårtenssonin ja tämän langon Israel Nilssonin todetaan olevan muualla. Trumbell mainitsee myös, että perintöasiaa on käsitelty Turun raastuvassa.
Turun käräjillä Mårten Olofinpojan perintöasiaa on käsitelty 1642, 1643 ja 1644, joista käy ilmi perinnönsaajat: poika Johan Mårtensson, josta tuli myöhemmin pappi ja otti käyttöönsä sukunimen Gråå, tytär Margareta meni avioon kihlakunnankirjuri Israel Nilssonin kanssa ja muuttivat 1643 Ruotsiin sekä tytär Anna, joka meni avioon Nils Olofinpoika Barckin kanssa ja he jatkoivat talonpitoa Huittisten Naatulassa.
+ Olof Mårtensson, joka mainitaan Rymättylän Alakylän Ärlässä, joka lienee sam kuin Merikarvian khr, josta on nimimaininta Olof Gråå.
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=343381
Huittisten Maurialassa Olof Olofsson ja Mårten Olofsson
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=346872
Mårten Olofsson ja Henrik Mårtensson
Thomas Thomasson, joka ostanut tilansa 1618 Paul Simonsson Callialta.
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=350540
Thomas Thomasson ja Simon Thomasson, vaimo Agnis Paulsdr (Callia?)
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=361237
Olisiko vouti Mårten Olofsson mahdollisesti Maurialan sukua?
Hej Lars-Olov och förlåt mitt svenska! Någon (kommer inte ihåg vem) har sagt, att Gråå-släkten är judisk. Du sade att det är kanske Mårtens 1. hustru, som är Gråå-släkten. Kunde det vara då så, att hon är judisk släkten - inte Mårten?
hälsningar Timo Haapio
Timo: (Jämfört med min finska är din svenska fantastisk !) Var det Strandberg, som i herdaminnet slängde ur sig, att denna släkt ”sägs vara av judiskt ursprung”, liksom att ”Gråå var en gammal prästsläkt” (det verkar ju ha funnits några präster med namnet Gråå, men även andra yrkesmän, så jag vet inte vad som menas med ”prästsläkt”), eller var det Leinberg ? Jag tycker att dessa gamla herrar från 1800-talet ofta var väldigt nonchalanta med sina uppgifter. Ett sådant påstående borde ha styrkts med en källhänvisning. Nu kan man ju inte utforska saken. Jag är ingen expert, men jag antar att judiska personer hade väldigt svårt att verka över huvud taget. Att de skulle kunna bli präster är väl uteslutet. Till att börja med måste man väl konvertera till kristendomen, för att över huvud taget kunna etablera sig i samhället. Det låter ju spännande med judiskt ursprung, men jag har ingen aning om, hur man ska kunna bearbeta idén. Fram till 1782 var det ju inte ens tillåtet för judar att vistas i Sverige. I 1634 års regeringsform och i 1686 års kyrkolag fastslogs att i Sverige och i underlydande länder endast den lutherska läran skulle vara gällande. Kyrkoherden i Tenala, Henric Gråå (läs om denna färgstarka figur i boken om Tenala !) utbildade sig till präst före 1608, så hans föräldrar kan väl inte ha varit judar. Konverteringen måste alltså ha skett på Gustaf Vasas tid, så det lär inte vara lätt att hitta något om. Jag har inte studerat domkapitlets handlingar (om de finns bevarade) - där kunde det ju finnas uppgifter om Gråå. Jag har aldrig sett Mårten Olofsson med namnet Gråå, så jag antar, att det var hans hustru i Rimitto som bar detta namn. Hennes föräldrar återstår för övrigt att hitta (Jacob i Rimitto, Jacob i Åbo, Henrik i Tenala, Henriks bror…?).
Pentti: Det är många frågeställningar, som du tar upp. Svaret blir därför långt. Jag ska svara på eller kommentera, det du sagt, nedan, med reservation för språkförbistringen. Google verkar ju helt okunnigt om finsk grammatik, så jag kan ha svårt att avgöra, om det i varje fall är en upplysning om ett faktum, en förmodan eller en hypotes. Vi får se hur det går…
[1] Ensimmäinen… Jag antar, att du menar målet den 13-14 juni sid 54 med fortsättning den 2 november sid 71v. Historien är ju mycket oklar och motstridigt återgiven till att börja med: Jacob Bengtsson har haft Eskil Larssons häst i förvar och olovligen lånat ut den till 1) Mårten Olofsson/Mårten Olofssons tjänare, 2) häradsfogdens skrivare Mårten/fogdetjänaren. Egentligen får man säkert bara veta, att det funnits någon, som hette Mårten Olofsson, vars yrke och hemort är okända ! Om det skulle finnas andra bevis, som kompletterar detta, så kunde man kanske dra någon slutsats. ”Mårten Olofsson” fanns det inte så få, bl a fanns det en tidigare än förläningsfogden i Huittinen.
År 1625 var Mårten Olofsson i Rimitto landfogde hos Johan Pontusson dela Gardie (styrkt av fogderäkenskaper, dombok). Han innehar Alakylä (styrkt av fogderäkenskaper, dombok). Att han samtidigt skulle ha varit skrivare åt en häradsfogde låter inte så troligt. Han (eller hans tjänare) kunde förstås ha varit i Loimijoki eller Huittinen i något ärende, men detta förhållande leder i sig inte forskningen någonvart.
Att ”vår” Mårten Olofsson kom från Alakylä i Rimitto anser jag däremot bevisat genom den process, som ”Salig Mårten Olofssons arvinge Johannis Martini Grå” drev i Åbo Rådstuvurätt (i ett tiotal sessioner) och i Rimitto häradsrätt mellan den 1 mars 1648 och den 19 mars 1649 mot Wirtenbergarna för en skuld, som dessa skulle ha till Mårten Olofsson till följd av ett oreglerat lån från denne till nu även avlidne Hans Wirtenberg upptaget 1628, varvid Alakylä i Rimitto nämns. (Johan förlorar målet, men man får vara tacksam för att han var så kämpaglad och avsatte en mängd spår åt forskningen).
[2] Huittisten käräjillä 1632 … Ja, det är en riktig historia. [Regementschefen Johan Printz (vars korpral skämde ut sig) är förresten halvbror till en annan förfader till mig !]. Mårten Olofssons styvdotter Margreta Pålsdotter var ju en huvudperson och hennes olyckliga skada var anledningen till målet, eftersom Mårten olagligen gjort en förlikning med den skyldige korpralen. Hon omnämns som ”kvinnfolk” och ”piga” och hon är uppenbarligen kapabel att försöka övermanna den inträngande korpralen. Av detta kan man dra slutsatsen, att hon är ogift, men ”vuxen”. Jag tror, att hon nu var minst 15 år gammal och bodde hemma. Om ytterligare förskräckta barn funnits i huset, t ex en liten Margareta Mårtensdotter, får vi tyvärr inte veta. Mårten Olofsson var förstås redan gift då, sannolikt nygift. Om det hade funnits en mantalslängd från den tiden, hade kanske familjebilden kunnat preciseras.
[3] Huittisten käräjillä 1633 … Menar du tinget den 14-15 maj, sid 206v, där ett gammalt arvskifte från 1617 ger upphov till ett mål gällande en oreglerad skuld (av den döde landbonden, övertagen av arvingarna) till Hendrich Rehbinder, som hade haft Talala i förläning ? Det verkar som om Mårten Olofsson fått ta över en hel del gamla affärer efter hustrun Margaretas förre man, Påvel Simonsson. I det här fallet har Påvel för Rehbinders räkning haft en gammal fordran. Detta kanske tyder på att Påvel Simonsson (bl a) varit förläningsfogde åt Rehbinder ? Denne hade förläningar i Huittinen fr o m 1620 till sin död (tidigast 1630, senast 1635). Hendrich Rebinder hade en dotter Maria, som bl a hade förläningar i Kumå efter sin förre man, Cassari Baranof, död ca 1633. Hon har troligen även haft förläningar i Huittinen efter sin far. En del av dessa förläningar har sedan gått över till Anna Hochgrefwe, när hennes man, krigskommissarien Adam Schrapfer, dog 1630, och utökats 1634. Om man ska kartlägga Mårten Olofssons övergång till Huittinen i detalj, så får man arbeta länge. Det var väldigt mycket förändringar vid den tiden och på något sätt har Mårten tagit/fått en chans till avancemang. Lasse Erichsson Palicka i Åbo var rådman fram till 1632. Han var till att börja med väletablerad och rik, men verkar ha förfallit (möjligen genom alkoholmissbruk), blivit avsatt som rådman och så småningom hamnat i ekonomiska svårigheter. Kanske hade han börjat missköta uppdraget som förläningsfogde också ? Jag misstänker att Lars Palickas nedgång bidrog till Mårtens chanser och att han fick ta över efter Lars Palicka. Men Mårten kan ju ha haft nytta av sin uppdragsgivares, Johan dela Gardie, kontakter också. Däremot tror jag inte att det var kärlek som drog Mårten till Huittinen, utan han träffade Margareta efter sin debut där.
[4] Huittisten käräjillä 1634 … Du menar extratinget 13-14 januari ? Jag har inte studerat Påvel Simonsson så mycket, så jag vågar inte dra den slutsatsen. Det är ett mycket komplicerat mål med rötter tillbaka till 1604 och 1612. Man kan ju fundera på om denne Söffrin Persson är sonen till Naatula. Mårten tog över en hel del gamla konflikter, när kan ”konserverade änkan”.
[5] Huittisten käräjillä 1638 … Ja, denna Naatulaaffär var ju en hiskelig historia, som egentligen tog sin början med familjefejden mellan änkan Margreta och barnen Söffrin, Sophia och Michael om Naatula. Sophia gifter sig ju med Grels Pålsson Korti i Åbo. Denne försöker via sin hustru komma över Naatula, men dör snart själv, liksom Margreta, och då blir det riktigt komplicerat, eftersom Grels var barnlös, så släkten Korti kommer in i affären. Änkan Sophia blir lika olycklig som modern Margreta och svårt ansatt av fordringsägare, inklusive av en blind faster till Grels. Sophia hävdar att hon ”av oförstånd” sålt Naatula till Mårten Olofsson för att klara av skulder om 600 daler efter den döde maken. Man kan säga, att det var många osannolika omständigheter som möjliggjorde Mårten Olofssons förvärv av Naatula. Inte fick han leva länge med Naatula själv heller. Mycket av tvisten utspelade sig vid Åbo rådstuvurätt, men processen var även uppe i hovrätten (tyvärr har ju mycket av hovrättens handlingar brunnit, så inte mycket av dokument är att förvänta - jag har dock inte undersökt saken ännu).
[6] Ehrlig … Ja, detta var kanske något av en höjdpunkt i hans liv. Han uppträdde i 7 mål vid detta enda ting. I ingressen omnämns han som fordom Sochne Fogte, d v s han var ”pensionerad”. Kanske var han sjuklig, med tanke på att han inte hade långt kvar att leva, men vi vet ju inte, om han helt enkelt var gammal (för den tiden). Att han var ställföreträdande befallningsman måste tolkas som, att han åtnjöt stort anseende vid denna tidpunkt.
[7] Huittisten käräjillä 1642 … (den 3-4 aug): Peter Trumbell hade en fordran om 50 daler, hänvisande till en dom i Åbo rådhus. Denna dom var avkunnad i rådhusrätten den 1 juli 1642, varvid en tidigare dom i Kämnärsrätten fastställdes. En borgare i Stockholm, Thomas Horn, hade då blivit indragen genom en kvittad skuld till Mårten Olofsson. Man använde skuldfordringar som betalningsmedel och för kvittning av egna skulder. Arvingarna hade hävdat att Trumbells fordran skulle ställas på Thomas Horn, som övertagit skulden som betalning för en fordran, som arvingarna haft.
Processen hade börjat i kämnärsrätten den 13 juni 1642 och gällde en kontrakterad spannmålsleverans om 550 tunnor spannmål till handelsmannen Trumbell från fru Anna Hochgrefwe, ”vars tjänare Mårten Olofsson var” (Anna Hochgrefwe bodde på ett gods i Livland och satte förmodligen aldrig sin fot i Finland, men drev flera långvariga processer genom ombud). Kontraktet var signerat i Reval 1634 och Trumbell hade betalat en handpenning om 400 Dlr. Han hade sedermera fått 155 tunnor levererade plus 40 Dlr genom att Mårten Olofsson för Trumbells räkning betalat en skuld till Zander Matsson. Den resterande skulden ska arvingarna ha transporterat på Thomas Horn i Stockholm för en skuld som denne haft till Mårten Olofsson, dvs arvingarna menade att Trumbell fick kräva Horn på 50 Dlr, vilket han vägrade.
Kämnärsdomen fastställer arvingarnas skuld och kravet på Horn döms de att driva själva. Johan Mårtensson hade appellerat till rådshusrätten men fortsatt att själv driva kraven på Thomas Horn, som också överklagat till rådhusrätten i Åbo. Därefter utspelade sig dessa hopflätade processer i rådhusrätten i Åbo.
Tinget i Huittinen återremitterade ju ärendet till Åbo rådhusrätt, där processen sedan fortsatte och blev bara mer och mer komplicerad, när ytterligare flera personer, bl a ytterligare en Stockholmsborgare, blev inblandade genom liknande kvittningsaffärer. T o m borgmästaren i Åbo blir part i målet och misstänkt för att favorisera sina egna krav på Trumbell.
Så småningom gav arvingarna upp och parterna började utväxla panter, vilket avslutades den 30 oktober 1643 med att Johannes Martini levererade en silverkanna i utbyte mot ett antal sablar av Trumbell. En resterande penningsumma betalades därpå av arvingarna till Trumbell, som den 4 november 1643 förklarade sig nöjd. Processen, som gör en utflykt till Huittinen i augusti 1642, hade utspelat sig i inte mindre än 35 sessioner !
Parallellt pågick andra processer mellan arvingarna och olika borgare i Åbo liksom mellan Israel Nilsson och borgare i Åbo, bönder i Tavastland samt officerare i Riga, där hans regemente låg i garnison. Det var med andra ord fullt ”världskrig”, så man kan förstå om Israel Nilsson tog chansen att lämna scenen.
Av det ovanstående får man också veta, att Mårten Olofsson ibland reste till Stockholm för att sälja spannmål och sannolikt även till Livland för att leverera, kanske ävn för att träffa sin uppdragsgivare, Anna Hochgrefwe. Israel Nilsson hade ett liknande rörelsemönster: ute på landet uppbar han spannmål för regementets räkning, som han sålde i Åbo eller i Stockholm eller levererade till Riga. Han kan alltså ha haft tillfälle att träffa Mårten Olofsson och dennes dotter.
Man kan tänka sig att Mårten Olofsson efterlämnat spår i kämnärs- eller rådhusrätt i Stockholm, vilket jag ska undersöka.
[8] Turun käräjillä … ja, faktiskt ända in på 1650-talet i Åbo och i socknar i Nedre Satakunta (Johan kunde ha blivit en utmärkt advokat !). I början uppträdde Israel Nilsson som dödsboets företrädare, men ersattes så småningom av Johan (när Israel började få nog med sina egna stridigheter och Johan blivit representativ). Observera, att jag ännu inte hittat dottern Margareta omnämnd i handlingar från Rimitto eller Huittinen - jag vet bara, att en Israel Nilsson gift sig med en dotter till Mårten Olofsson och att förhoppningsvis samma Israel Nilsson kom att efterlämna änkan Margareta Mårtensdotter ca 30 år senare. Jag letar efter Margareta bl a i mantalslängder. Mårten Olofssons (första ?) fru i Rimitto levde ännu 1625, men måste ju ha avlidit väl före Mårtens giftermål med änkan i Huittinen. Hennes namn nämndes säkert i Mårten Olofssons stämningsansökan mot Hans Stäck 1625, eftersom hon blivit förolämpad, men tyvärr inte vid tinget (utom möjligen i konceptdomboken, som dock lär ha brunnit också). Om hon var av släkten Gråå, som jag tror ansågs som lite fin, så lär detta ha framgått, eftersom hon blivit missaktad. Jag ska gå igenom de få inneliggande handlingar, som överlevt Åbobranden.
[9] + Olof Mårtensson … Mårten Olofssons son Olof Mårtensson måste anses vara en stark kandidat som blivande prästen i Sastmola, men bekräftad är han ju inte, förrän man hittat en direkt länk (t ex om prästen skulle dyka upp med något krav på något syskon eller på gamla grannar i Rimitto). Men Olof från Rimitto har ju rätt patronymikon, han har en bror, som heter Gråå och han har en rimlig ålder. Att vare sig Johan eller Olof i Sastmola skulle kallat sig Gråå utan ursprung i denna släkt, anser jag vara uteslutet. Det finns inte många familjer Gråå att knyta an till och jag tror inte heller att det finns någon annan kandidat än Olof från Rimitto föreslagen. Observera, att jag inte forskat på denne Olof mer än att jag noterat, att han fanns. Han måste ju ha funnits med vid arvskiftet efter Mårten Olofsson, men detta saknas det dokumentation om (den kanske har brunnit upp i Åbo rådhus).
Lars-Olov
Pentti: [10] Olisiko vouti Mårten Olofsson mahdollisesti Maurialan sukua? Se [1]. ’Mårten Olofsson’ var inte ett unikt namn. Jag anser ju Mårten Olofsson i Rimitto vara rätt man, så då får man pröva alla andra kandidater mot denna tes. Alakylä-Mårten är inte känd före 1613, så Mauralia-Mårten kunde ju vara en kandidat för den tiden. Ett problem är dock att denne tycks vara på Mauralia minst till 1617. Det är väl inte helt omöjligt, men måste utforskas närmare. Annars kanske det var Mauralia-Mårten, som var ute och red 1625 ! Jag vet faktiskt inte, varifrån Mårten ursprungligen kom. Det är svårt, att bevisa någonting utan domböcker och sådana finns knappast från 1610-talet.
Lars-Olov
Benedictus
07.11.11, 23:12
Tässä kuriositeettina Snelman suvun isän Olof Snelmannin 2. lyhytaikaisen vaimon Elisabeth Olofsdr:n syntyperä.
Merikarvian khr Olaus Martinin tytär Elisabet. Hän ei ollutkaan Kasabölen Aakan talon emäntä vaikka äiti asustelikin siellä miehensä kuoleman jälkeen (eli Kasaböle oli lukkarin puustelli, jota aiemmin isännöi poika Mårten Olofsson 1669 asti). Näyttäisi siltä, että Elisabet meni Kristiinankaupunkiin. Mies oli kauppias Thomas Hermanninpoika (k.1680), jonka kuoleman jälkeen Elisabeth meni avioon Snellman-suvun kantaisän Olof Snellmannin kanssa. He muuttivat yhdessä Uuteenkaupunkiin, jossa Elisabet kuoli jo 1682.
Niistä monista vv. 1658-1663 pöytäkirjoista, joissa Snällman mainitaan, vain 23/1 1661 sisältää viittauksen hänen ammattiinsa, kun ilmoitetaan hänen luvanneen valmistaa hirvennahasta nutun eräälle sotilaalle. Mutta ainakin 5/12 1664 tuli oikeuteen »skräddare mester» Olof Snällman. Sittenkin voitaneen kysyä, tuliko hänestä koskaan oikea valansa vannonut porvari. Vrt. seuraavia pöytäkirjanotteita:
15/8 1668: »Emedhan mester Oloff Snällman hafwer bodt her i stadhen en rundh tijdh och för några åhr sedhan hafwer han begerat aff welborne H:r Landzhöfdingen afskeedh hwilcket (han) honom effterlåtit och sedermehra sutit här i fäm åhrs tidh och nutit stadzens frijhet och bodt i stadzens huus och derföre stadhen ingen richtighet giordt och ähr nu sinnat att resa åth Nystadh till att sättia sig nedher der och boo och begerar af hem warande rådhmännerne een attest om sitt förhållande, hwilcket honom eij förwägras kan, vthan meddeles hwadh stadzens praetension wedkommer; altså aresteras hans täppa på Norre Skuth skatan som ähr instängdt af stadzens mark til des at han förlickes medh stadhen ...
10/3 1669: ... Olof Jönsson Snällman ... lät anhålla och af oss begere sin tilbörlige afskedz pass och det bewijs at han sin burskap resigneret hafwer», (anomukseen suostutaan), »helst Landzhöfdingen längst för detta efter hans begeran ifrån denne stadz burskap honom förlåfwat hafwer och fordom Borgmästare medh Rådet dertill samtyckt hafwer. Vthan härmedh betyges att han i någre åhrs tijdh vnder warande frijhets åhren för een borgare och skräddare sutit ... »
Ensimmäisen vaimon kuoltua v. 1675 (Carpelan) S:n mainitaan pysyneen leskenä v:teen 1686 saakka, jolloin hän nai tullinhoitajan tyttären Margareta Kempen. Margareta mainitaankin Uudenkaupungin v. 1686 manttaaliluettelossa Olof Snellmanin morsiamena (»fästmö»), joka asui häneen talossaan. Tuohon väliaikaan mahtuu kuitenkin vielä ainakin yksi kunniallinen, tosin varsin lyhytaikaiseksi jäänyt lemmenliitto. Kristiinankaupungin raast.oik:n pöytäkirjaan 22/1 1680 merkittiin näet, että raatimies Uudestakaupungista Olof Snällman haluaa saada kuolleen Tuomas Hermaninpojan jäämistöasiat selviksi, koska hän on aikeissa naida tämän lesken, mutta 19/8 s.v. merkittiin, että Lisbetta Olavintytär, nyttemmin jo S:n vaimo, on hänen poissaollessaan [!] kuollut. Keskusteltiin myös konkurssista ja siitä, että Snällmanin poikapuolen pitäisi palauttaa taloon sieltä viedyt tavarat jne., eikä syyttä, sillä pesä näyttää olleen melko velkainen (RO 5/4 1682).
Benedictus
07.11.11, 23:13
http://www.genealogia.fi/genos/32/32_52.htm
edellisen viestin tiedot tästä Genos jutusta ja eräästä yksityislähteestä.
Det var mycket att sätta sig in i, innan jag kan ha något vettigt svar (Inte minst på finska - du kan på skoj översätta ett stycke med Google och se om du känner igen dig !).
Bendictus: Det var extra svårt, att översätta denna gång. Jag tolkar dig som att du överväger möjligheten, att Olof Snellman under kort tid hunnit vara gift med två Elisabeth: en Hansdotter Stålbom och en Olofsdotter (Gråå ?), dotter till kyrkoherden Olaus Martini i Sastmola. Är det rätt uppfattat ? Materialet tycks ju rymma den möjligheten, men det behövs kanske ytterligare bevis ? Jag kan tyvärr inte bidra med några kunskaper om detta. Vidare nämner du ’Mårten Olofsson’ i en mening, men jag kan inte få fram innebörden - kan du ändra formuleringen, så att jag (och Google) förstår ?
Benedictus
18.11.11, 16:58
Lars-Olov on tutkinut Mårten Olofssonin juuria, viestissä paljastui, että hän on löytänyt tiedon, että Mårtenin tädin poika oli Henrik Olofsson, siis serkku ja toinen serkku Mårten Sigfridsson i Halikko.
He kaikki omistivat Turun keskustassa Kantajan taloa, joka on aikoinaan kuulunut kirkolle ja sitten Kustaa Vaasalle, joka on sen antanut Sigfrid Kantajalle.
Heitän esille ajatuksen, että tuo Henrik Olofsson on sama kuin Henrik Olofsson Spåra, joka toimi mm. Nynäisten kartano voutina Oxenstiernan ja Wittemberg suvun alaisena.
Mårten Olofsson sattui toimimaan saman suvun voutina.
Mielelläni laittaisin Mårten Sigfridssonin samaksi kuin Turun pormestari Mårten Sigfridsson, mutta tuo Haliko määre haittaa.
Onko kellään täällä mitään muuta tarkempaa tietoa tuosta Kantajan talon väestä?
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=241&post=1079294#POST1079294 (http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=241&post=1079294#POST1079294)
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=241&post=1079298#POST1079298 (http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=241&post=1079298#POST1079298)
och
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=241&post=1117361#POST1117361 (http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=241&post=1117361#POST1117361)
I Åbo rådstuvurätt 1639 skedde följande:
p46 Dhen 25 Februarij...
p46 Mårten Ollßon opbiuder 1gången sin mosters sons, Henrich Ollssons, gård Candajas.
p55 Dhen 4 Martij...
p55 Mårten Olloffzsonopbiuder Henrich Ollßons gård Candajas 2 g.
p61 Dhen 11 Martij...
p61Mårten Ollßon opbiuder sin mosters sons Henrich Ollßons gård Candajas 3 g.
Vid detta tillfälle uppvisade Mårten säkert dokument, som styrkte hans relation till Candajas, men de finns kanske inte kvar. Detsamma gäller hans kusin Mårten Sigfredsson ifrån Halliko, som också gjorde anspråk på en del i gården 1638-1639.
Mårten Sigfridsson i Halikko är säkert inte densamma som borgmästaren. Jag kollade detta och fann, att de ibland uppträdde samtidigt som olika personer. Borgmästarens familj har jag för mig är känd, men minns inte på rak arm, var jag sett detta. Sigfrid , Olof och Mårten var ganska vanliga namn (en Mårten Olofsson blev ihjälslagen i Åbo innan "vår Mårten" dog lugnt och stilla i Huittinen, t ex).
Candajas-affären är jag inte färdig med och har inte mer att tillägga. Om Henrik Olofsson är en Spåra (bra namn !) vet jag alltså inte, men det är värt att notera, att Mårten Olofsson lånade ut en stor summa pengar till en av familjen Wirtenberg von Debern (se ovan). Synd, att Åbo brunnit, för man kan pussla ihop rena adresser i många fall (Candajas-tomten är exakt måttsatt i Gustaf Vasas brev t ex, med angivande av angränsande gator).
Den 28/3 1639 uppträdde Mårten Sigfridsson ifrån Halikko i rådstuvurätten under namnet Kylmäsuu, ett namn som har förekommit i Åbo. Det finns ingen gård med detta namn i Halikko.
Lars-Olov
Benedictus
21.11.11, 00:27
http://suku.genealogia.fi/showthread.php?t=15310
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/335742.html?1315921843
Tässä Halikon Yttelän Mattilan omistajia.
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=4527184
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=8642
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=8670
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9051
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9433
Tässä Sigfrid Henriksson ja Mårten Sigfridsson, isä? ja poika.
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9573
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9573
Tässä alla on eri kirjoittajien kommentteja asiasta.
Här är det fråga om efternamnet Kylmäsuu. Så nån Kylmäsuu gård finns nog ej.
28.3.1639: Två dragoner vittnade, att borgaren Klemet Candajas son Olof hade med dem närvarande dött i sjukdom i Tyskland och begravats i Elfinge. Som hans boställes arvtagare togs Candajas dotterson Mårten Sigfridsson Kylmäsuu.
Denna mening kan eventuellt också vara: I stället för honom togs som arvtagare Candajas dotterson Mårten Sigfridsson Kylmäsuu.
Sigfridinpoika har jag översatt till Sigfridsson som antagligen är det ursprungliga namnet.
24.11.1638: Mårten Sigfridsson från Halikko gör anspråk på sim mors systerssons Henrik Olofssons tillhörade del av huset/gården Candaja, eftersom Henrik hade dött i Preussen 1630 och Klemet Candaja var främmande/gäst/obehörig i huset, fastän han härskade över det.
Kylmäsuu är nog ett familjenamn. Jag har tittat igenom hela Halikko och hittat bara en Mårten Sigfridsson, nämligen på gården Mattila. Namnet Kylmäsuu står inte utskrivet.
Exakt vad som hänt får jag försöka reda ut m h a fullständiga domboksutdrag. I 24.11.1638 står det helt klart att Henrik dött 1630 i Preussen. Clemets son Olof kan ju också ha dött, men hela ägarskapet är omtvistat och Henrik Olofssons två kusiner Mårten Olofsson och Mårten Sigfridsson gör anspråk på gården.
Bidrag till Åbo stads historia. Ser. 1.13: Utdrag ur Åbo stads dombok 1638 sid 249-250: Mårten Sigfredsson ifrån Halliko sochn företrädde nu….
Toropainen, Veli Pekka: Tietoja 1600-luvun turkulaisten sukulaisuussuhteista/
GENOS 2002 73:3 sid 155:
Voidaan todeta, että Henrik Olofssonin äiti ja Mårten Sigfridssonin äiti sekä Mårten Olofssonin äiti olivat sisaria.
Kenen tyttäriä?
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=867914, Mårten Olofsson mainitaan 1. kerran 1613, joten jos on noin 20v. olisi syntynyt 1593, jolloin äiti oli syntynyt noin 1575 aikaisintaan.
Kuka oli tuolloin Kantajan talon asuja?
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/335763.jpg
Benedictus
21.11.11, 08:35
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=628003
Mårten Olofssonin vävy oli Israel Nilsson, joka omisti Sääksmäen Konhon ratsutilan.
Yllä näkyy Israel, seuraavana Mårten Nilsson.
Aiemmin enka Malin Joachimsdotter ja luutnantti Hans Bengtsson
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=640514
Tässä näkyy Joachim Bertilsson Konhon kylän omistajana.
Malin lienee todettava Joackimin tyttäreksi, joka omisti tilan.
Olisiko Israel Malinin tyttärenpoika?
Benedictus
21.11.11, 08:41
Tässä Konhon seuraava omistaja Mårten Nilsson Tolpo.
sl. 1680 Erik Talpo, vuodesta 1681 Losköld Ericus Martini, Nylandus 2867 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=2867). * Helsingissä 25.1.1665. Vht: Sääksmäen tuomiokunnan tuomari Mårten Mårtensson Talpo (aateloituna 1681 Losköld, † 1709) ja Kristina Eriksdotter Rosendal. Ylioppilas Turussa sl. 1680 Tålpo‹¿› Eric Martini Nyl. Losköld _ 147. Merkintä Indexissä Loskjöld Eric. Martini Tolpo‹¿› Nyl _ 147. — Sääksmäen tuomiokunnan tuomarin (isänsä) käräjäapulainen, sitten vt. tuomari 1687, vakinainen 1691. Turun hovioikeuden asessori 1701. Omisti Akaan Konhon. † 29.1.1707. Pso: 1703 Kristina Gezelius tämän 1. avioliitossa († 1733).
Pson seur. aviomies: Växjön piispa, FM ja TT David Lund 2257 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=2257) (yo 1673, † 1729).
Appi: Turun piispa, TT Johan Gezelius 1785 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=1785) (yo 1665, † 1718).
Eno: kapteeni Anders Rosendal 1504 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=1504) (yo 1661/62, † 1691).
Veli: varatuomari Johan Losköld 3391 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3391) (yo 1687, † 1698).
Veli: korpraali Anders Losköld 3392 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3392) (yo 1687, † 1702).
Veli: Niklas Losköld 4208 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=4208) (yo 1696, † 1706).
Sisarenpoika: komissaari Erik Berger, v:sta 1719 Lostierna 5173 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=5173) (yo 1711/12, † 1766).
Lanko: kihlakunnantuomari Gabriel Tammelin 3107 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3107) (yo 1683/84, † 1716).
Lanko: kihlakunnantuomari Erik Forsenius 3218 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3218) (yo 1684/85, † 1709).
Lanko: Vehmaan kirkkoherra, FM Jeremias Wallenius 3232 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3232) (yo 1685, † 1735).
Lanko: Drängseredin kirkkoherra, FM Daniel Sirenius 3837 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3837) (yo 1692, † 1721).
Lanko: Kokkolan kirkkoherra, FM Anders Kiemmer 4486 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=4486) (yo 1700, † 1735).
Viittauksia: HYK ms., Index s. 122b, 189a; KA valtakunnanregistratuura 17.9.1645 f. 189 (Öpet bref för Mårten Nilsson Bookhållare uthi Tawastehuus lähn på Tuå Gårdar i Finlandh belägne, att niuta vthi sin och sin hustros lijfztijdh ... effterskrefne hans egne Skattegårdar belägne i Finlandh, Tafuastehuus lähn och Sexmacki häradh Nembl. Kanho gårdh om Tiugu twå öres Skatt, och Cuisema 16 öre quitt och fritt för alle wisse vthlagor), 16.8.1651 f. 216 (För Mårten Nillsson Tolpa, öpet bref och frijheet på en Lagårdh och Ett hemman där vnder ... I detta wårt öpne brefz krafft, vnne och effterlåte honom wår och Chronones Ladugårdh, Hattila vthi Finlandh, Hattula Häradh och Mäskelä Sochn jämwäll der under liggiande Stadgehemman Hengeswärk ... vthi sin och sin hustrus lijfztijdh), 16.8.1651 f. 217 (Donation för Mårten Tolpa, på 3 hemman, vnder N. B. ... hemmanen Kånhoff och Tuisama belägne uthi Findlandh, Tawastehuus lähn Nymäki heradh ... jämwähl och Pitkeierfwi), 14.10.1651 f. 257, 14.10.1651 f. 259, 30.6.1662 f. 246 (Öpet bref för Mårten Nilson Talpo på fierdeparten), 30.6.1662 f. 247, 13.10.1664 f. 359 (Attestatum för Landzbookhollaren Mårten Mårtensson Tallpo etc.), 8.10.1668 f. 540 (Öppet breff för Bokhållaren Mårten Mårtenson Tallpo om Sätterijes Frijheet på hemmanet Kauho i sin och des hustrus lijfstijdh ... Landzbokhållaren öfwer Tawasthuus lähn, Ehrligh och förståndigh Mårten Mårtenson Talpo uthi underdånigheet tillkänna gifwit, huruledes des framledne Fader Bockhållaren dersammastädes Mårten Nilsson Talpo det hemmanet Kauho uthi Tawasthuus Lähn och Säxmäcki häradt belägit som hennes M:tt wår högtährade Fru Moder Drottningh Christina honom på Norkiöpingz besluthz wilkor donera månde vnder Säterijes Frijheet widh sin lijfztijdh åthniutit hafwer, men effter des dödligh afgång och nu sädan A:o 1663 honom Sonen samma säterijes Frijheet will disputerligh göras, underdånigst för dhen skulld anhållandes at wij honom hans hustru och arfwingar widh be:te Säterijes Frijheet handthafwa wille), 29.4.1673 f. 49 (Till Reduct:s Collegium för Bookhållaren Talpo Fierdepart af hans hemman angående), 22.2.1679 f. 398 (Till Bookhållaren Talpo, angående commissionen i Finland), 24.3.1681 f. 251 (Confirmation på 2 Norrkiöpingz beslutz Hemman för Mårten Mårtensson ... alldhenstundh hoos Oss hafwer Wår troo tiänare och Häradzhöfdinge Mårten Mårtensson i underdånigheet berättat, hurusom Hennes Maij:t Drottningh Christina hafwer A:o 1651 donerat hanss Fader fordom Landzbookhållaren i Tawastehuus Lähn S. Mårthen Nilsson Talpo under Norrkiöpingz Beslutz willkohr twenne Gårdar Koeho och qwisenna medh Pitkeierfwi Torp, belägne i Tawastehuus Lähn och Säxmäki Häradh), 29.6.1681 f. 522 (Skiöldebreef för Häredzhöfdingen Loskiöldh ... een twärt öfwer fördeelt skiöldh, uthi hwars öfre wijta fält, ähr een half uprätt Loo i sine naturlige färgor, wendandes sigh wenster åth, uthi des nedra blåå twenne röda roser; öfwer skiölden een yppen Tornerhielm, medh blått wijt och rött hielmtäcke och löfwärck, öfwer hielmen een half uprätt Loo emellan twenne rooser wendandes sigh höger åth), 5.12.1681 f. 779 (Till Hof Rätten i Åbo om Häradz höfdingarne Klerk, Plåman och Loschöldh att dhe blij widh sine tienster, effter dhe haa hafft laga förfall), 28.1.1685 f. 34 (Til Åbo Hoffrätt angående Häradzhöfdingarne Loschiöldh och Johan Gabrielson 2427 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=2427)), 3.4.1685 f. 157, 26.1.1687 f. 33 (Till Stats Contoiret om underhålds penningar för Häradshöfdingen M: Loschöld), 23.6.1687 f. 331, 28.3.1690 f. 182 (Till Stats Contoriet för Häradzhöfd:n Loschöldh), 26.6.1691 f. 298 (Dimission för Häradzhöfdingen Mårten Loschiöld), 26.6.1691 f. 300 (Fullmacht för Eric Loschöld, att wara Häradzhöfdinge uti öfre och nedre Säxmäki härader), 23.11.1692 f. 685 (Till Landzhöfdingen Carl Bonde swar, angående Häradzhöfdingen Loschölds ansökiande om Säteries friheeten på dess Rusthåld Snotala ... dess Rusthåld Snotala i Kussiala Sockn); KA mf. ES 1881 (ll 3) Hattulan, Vanajan, Rengon ja Lehijärven käräjät 12.–13.6.1665 f. 13 (fordom Bookhållares S:ge Mårten Nillssons Talpos Erfuinger ... huilckes hustro Johanna Hinderssdotter Carstenia, katso U23 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U23)); KA mf. ES 1882 (ll 4) Hattulan, Vanajan, Rengon ja Lehijärven käräjät 10.–12.1.1666 f. 4; KA mf. ES 1720 (bb 7) Helsingin pitäjän ja Sipoon käräjät 28.–29.4.1668 f. 21 (Bookhållaren wäl:t Mårten Mårtensson å sin Swärfadhers Assessorens welb: Erich Roosendaalss wegnar); KA mf. ES 1935 (mm 44) Vehmaan käräjät 1.–2.6.1705 f. 223 (Koskis gårdh); KA mf. ES 1795 (gg 1) Sortavalan käräjät 26.–28.10.1663 f. 1110v (Fordom Gräntz Inspectorens Blanckenhagens (katso U1093 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U1093)) hustru, h: Margreta Wagners Fulmechtigh Borgmestaren W:tt Hanss Rijk framstegh, och beswärade sigh uthöfwer Sal: Niels Talpos Änckia hustru Beata Peers dotter dedt han skall hafwa befattat sigh medh dhe bönder i Reikalax som för een Summa penningar be:te Margreta Wagners pantsatt är). — I. R. Wallenius, En gammal urkund om slägten Wallenius i Finland (1862) s. 16 (katso 3895 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3895)); V. Lagus, Studentmatrikel I (1889–91) s. 190 (XLI); Consistorii academici Aboensis protokoll V 1679–1685 (utg. T. Carpelan, 1914) s. 391; Turun akatemian konsistorin pöytäkirjat VI 1685–1690 (julk. T. Carpelan, 1940) s. 101, 124; Turun akatemian konsistorin pöytäkirjat VII 1690–1699 (julk. T. Carpelan, 1940) s. 330 passim; Turun akatemian konsistorin pöytäkirjat IX 1705–1709 (julk. T. Carpelan, 1942) s. 141; A. Jörgensen, Nyländska avdelningens matrikel 1640–1868 (1911) #167. — J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909) s. 276 (Losköld Tab. V); A. W. Westerlund, Turun hovioikeuden presidentit, jäsenet ja virkamiehet 1623–1923. II (1923) s. 393; V. Selinheimo, Turun porvariston sukunimiä 1700-luvulla II. SSV 9 (1925) s. 136; G. Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor V (1930) s. 79 (Losköld Tab. 2); Y. Raevuori, Turun 1600-luvun lainoppineita asianajajia. Defensor Legis 30 (1949) s. 161; H. Holmberg, Suomen tuomiokunnat ja kihlakunnantuomarit (1959) s. 32; J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642–1828. HYKJ 30 (1962–66) #1850D, 2184G, 2629D, 2741D, 3354D, 3389D, 3853D.
(Om Kandaja)
Mattila i Halikko verkar vara rätt ställe och Sigfrid Henriksson är väl en bra kandidat som Mårtens far. Problemet är att det är Mårten Sigfridssons mor vi behöver efternamnet på (därigenom förnamnet på Mårten Olofssons morfar). Det kan bli svårt att hitta.
Toropainens 170 är lite skumt. Det står TKO 24.11.1638. Kämnärsrättensprotokoll för 1638 finns ju inte (på film åtminstone). Å andra sidan finns det en notis av ungefär samma innebörd i rådhusrätten 24/11 1638 (som å andra sidan inte finns med i Toropainens serie). Har saken verkligen varit uppe i båda rätterna den dagen eller har Toropainen råkat skriva TKO i stället för TRO ? Jag har skrivit till honom och frågat, men han har just nu väldigt mycket att göra.
Protokollet från rådstuvurätten har jag läst. Det innehåller ingen ytterligare information om genealogin, men det står talat om inlagor i ärendet, som helt klart skulle ha varit intressant att läsa.
Kämnärsrättens protokoll från 28.3 1639 har jag inte läst ännu (det ligger på en annan film än rådhusrättens protokoll).
Det finns några rådhusrättsprotokoll från 1637 också, som inte heller ger vidare upplysning.
Någon som bor nära kunde väl gå till Åbo stadsarkiv och leta rätt på protokoll från 1638 ! Det kanske finns konceptdomböcker innehållande mer information.
Rent generellt vill jag varna för utdragen i Bidrag till Åbo stads historia. De anger ofta inte från vilken rätt, som utdraget är hämtat (bevisligen är det en blandning av kämnärsrättens och rådhusrättens protokoll), anger aldrig om konceptdombok eller renoverad dombok använts. Inte alla ärenden har tagits med heller och man vet inte på vilken grund som urvalet gjorts. Inte ens kan man vara säker på att utdraget är riktigt gjort, eftersom författarna inte har sammanhanget klart för sig utan bara försöker läsa texten rätt av. Men jag tror att de haft tillgång till ofilmat material.
(Konho)
Jag har studerat Mårten Nilsson i Kammarkollegiets handlingar i original på Riksarkivet här i Stockholm (en fantastisk, enorm samling) och jag tror inte, att han var bror till Israel Nilsson.
Jag har också gått igenom länsräkenskaperna i Sääksmäki beträffande Israel Nilsson och Konho: jordeböcker, tiondelängder osv samt saköreslängder. Jag har ändå inte lyckats klara ut, hur familjen hängde ihop. Israel Nilsson står som ägare under högst ett år, men han förekommer ibland i häradsrätten under flera år, tvistande med folk (liksom änkan). Det ser ut som om han blir ägare ungefär när änkan Malin försvinner, så han kanske ärvde henne. Hur han kunde vara son eller på annat sätt relaterad till henne vågar jag inte ha någon uppfattning om ännu. Det tråkiga är, att domböcker från aktuell tid saknas, annars hade man nog kunnat lösa problemet. Konho var stort, så det skulle göra Israel Nilsson ganska rik. Han var dock förföljd av fordringsägare, så han kanske fick lämna gården på en gång. Han var ju regementsskrivare och en av de största kravställarna var kronan. En regementsskrivare fick, som alla ämbetsmän, gå i personlig borgen för sina skyldigheter och jag vet att hans efterträdares (en Falck för övrigt) borgensmän fick lösa ut honom, sedan han själv flytt till Livland och blivit ihjälslagen. Kanske samma öde drabbade Israel Nilsson (inte ihjälslagen, men väl plundrad) ?
Möjligen lite utanför ämnet:
I utforskandet av Peter Facht har jag kommit in på Bengt Gråå, vars syster Sophia var gift med Peter Facht. Bengt Gråås dödsdatum har angivits till ”1646” eller t o m ”1647”. Det går att med hjälp av domboksutdrag precisera detta datum. Jag upptäckte vid kontroll att Ylioppilasmatrikkeli misstolkat ett avgörande protokoll från 1646 och gjort en felaktig referens. Toropainen har, såvitt jag kunnat finna, inte alls tagit med referensen ifråga, trots att den styrker nämnda relation.
I Ylioppilasmatrikkelis artikel om (1647) Henrik Gråå läser man bl a:
Turun RO 19.4.1646 s. 246 (Företrädde Majoren Bengt Grå och begiärade det Chiämnärs doomen, som war aff sagdt den 5 dito [Aprilis], emillan honom och Peter Wilhelmsson Facht, och han den 14 här uthi Rätten insinuerat, nu måtte warda upläsen).
Det skall vara:
Turun RO 11.5.1646 s. 246 (Anno 1645 den 19 Aprilis Företrädde Majoren Bengt Grå och begiärade det Chiämnärs doomen, som war aff sagdt den 5 dito [Aprilis], emillan honom och Peter Wilhelmsson Facht, och han den 14 här uthi Rätten insinuerat, nu måtte warda upläsen).
Sammanträdet ägde rum den 11/5 1646 i Rådstuvurätten och inleddes med ett referat, en s k Act, om vad som förevarit, följt av analys med domskäl och slutligen dom. I referatet omnämns inledningen till processen i form av en kämnärsdom den 5/4 1645, som Bengt Gråå den 14/4 1645 insinuerat i Rådstuvurätten och den 19/4 1645 framträdde och ville ha uppläst i Rådstuvurätten och ge sin förklaring till. Ylioppilasmatrikkeli har felaktigt förlagt detta Gråås första framträdande och inledningen till 1646. De framställer sedan domen som ett särskilt mål:
Turun RO 11.5.1646 s. 250 (Saak emillan Majoren framledne Bengt Gråes Arffwingar Kärande, och Peter Wilhelmsson Facht Swarande ... Doom)
Det skall vara:
Turun RO 11.5.1646 s. 250 (Sentens. Uthi den Appellerade Saak emillan Majoren framledne Bengt Gråes Arffwingar Kärande, och Peter Wilhelmsson Facht Swarande ...)
Tolkningen har betydelse för bestämmandet av Bengt Gråås dödsdatum. Sammanträdet, då akten företeddes och dom avkunnades, ägde alltså rum den 11/5 1646 (p246 etc), varvid först akten föredrogs. Det torde då ha varit känt att Bengt Gråå var död, eftersom rätten avslutar med en dom vari han benämns som avliden och arvingarna uppges vara motparter till Peter Facht. I akten relateras Bengt Gråå som levande åtminstone t o m den 20/4 1646 (p246), då han efter flera turer med Facht och Gråå involverade gjort en inlaga till Rådstuvurätten och begärt dom. Den 6/5 1646 har Peter Facht som svar gjort en inlaga och begärt avslut i saken. Det framgår inte om Bengt Gråå då var i livet. Akten och domen måste ha skrivits som koncept i god tid före sammanträdet den 11/5 1646.
Det måste ha tagit en tid för kännedomen om Gråås död att nå rätten. Bengt Gråås död kan ha varit okänd när skrivandet påbörjades, men uppenbarligen inte när domen skrevs. Den 20/4, 6/5 och 9/5 1646 hade man också haft sammanträden i Rådstuvurätten, men då nämndes inget om detta mål eller om Gråås eller Fachts inlagor. Teoretiskt kan man tänka sig att rätten ändrat ordalydelsen vid renoveringen, dvs Bengt Gråå skulle ha dött efter domens skrivande, dock kan rätten inte ha förfalskat dödsdatum genom att i efterhand ha låtit påskina att Bengt Gråå varit död den 11/5, om han inte varit det. Renoveringen är levererad den 27/11 1646. Möjligen kan han alltså ha dött fram till den 11/5 och detta blivit känt sent och ”rättat” i renoveringen. Om vi haft tillgång till konceptdomboken och Peter Fachts inlaga skulle man ha kunnat avgöra saken. Konceptdomböckerna och inlagorna finns dock inte bevarade, så det går inte att avgöra om rätten ”rättat” i renoveringen.
Mest troligt är väl att Gråå dog den 20-30/4 1646, men det är alltså inte uteslutet att han dog i början av maj, senast den 11/5 1646.
Lars-Olov
vBulletin® v3.8.11, Copyright ©2000-2024, vBulletin Solutions Inc.