P. T. Kuusiluoma
20.10.07, 13:44
Genealogiska Samfundets i Finland ordförande Markku Kuorilehtos tal,
Riksomfattande Släktevenemang 20.10.2007
Ärade statsråd, bästa inbjudna gäster och övriga närvarande
På Genealogiska Samfundets i Finland vägnar önskar jag alla som är intresserade av släktforskning, sin släkt och sin hembygds historia välkomna till det riksomfattande släktevenemanget här på Karjalatalo.
Genealogiska Samfundet i Finland har arbetat för möjligheterna att bedriva släktforskning ända sedan Finland var en del av det ryska kejsardömet. Samfundets historia sträcker sig över 90 år tillbaka i tiden. Då ville släktforskare i hela Finland driva den finländska släktforskningens frågor i det synnerligen stränga politiska klimatet och grundade år 1917 Genealogiska Samfundet i Finland. Genast från början lockade Samfundet olika samhällspåverkare från Jean Sibelius till Jalmari Finne, för att inte tala om tidens vetenskapsmän och politiker.
Genealogiska Samfundet i Finland är äldre än det självständiga Finland, men släktforskningen i sig kan räknas till de äldsta hobbyerna i världens historia. Redan i faraonernas Egypten och i antikens Grekland bedrev man släktforskning, och släkttavlorna i Bibeln är de mest spridda släktutredningarna i världen. Också i Finland har släktforskningen flera hundra år långa traditioner.
Släktforskning bedrivs idag i arkiv och bibliotek över hela jordklotet och den håller sig väl framme i den informationsteknologiska utvecklingen. Släktforskarna, såväl amatörer som vetenskapsmän, har allt skäl att vara stolta över släktforskningens långa historia och globala utbredning.
Samfundets mest centrala målsättning är att försvara släktforskarnas rättigheter och arbeta för högklassig släktforskning som gagnar hela samhället och vetenskapsvärlden. Släktforskningen och dess metoder har redan utnyttjats på bred front inom olika vetenskaper. Ett ståtligt bevis på släktforskarnas aktivitet är den omfattande publikationsverksamhet som Samfundet bedrivit ända sedan grundandet.
En förutsättning för högklassig släktforskning är att publicerad forskning kan utnyttjas inom olika vetenskapsgrenar, till exempel inom den medicinska forskningen. Om innehållet i forskningen inte uppfyller de viktigaste kriterierna och innehållet för släktutredningar och inte är tillförlitligt – då är det inte tillförlitlig och kritisk släktforskning som samhället kan dra nytta av. För att kunna producera ny och tillförlitlig forskning tar släktforskarna med öppna armar själva emot ny information och utbildar sig för allt mer utmanande forskningsuppgifter runt om i landet. Genealogiska Samfundet i Finland har också varit med om att starta och utveckla utbildning för lärare i släktforskning i samarbete med sommaruniversitetet i Tammerfors.
Även om släktforskningen numera till stor del görs som hobby är det ändå inte släktforskarna själva som utgör ett hinder för tillförlitlig och högklassig forskning, utan helt andra faktorer. De lagändringar som gjorts den senaste tiden och de mycket heterogena tolkningarna av dem liksom motstridigheterna i innehållet har gjort det knepigt för släktforskarna. Ibland känns det som om de finländska medierna och släktforskarna är de största bovarna i allting som har med integritetsskydd att göra. Det känns grymt att tänka på att en släktforskare och krigsveteran nyligen kallades till polisförhör och rättegång eftersom han hade publicerat en släktbok – han som hade försvarat den civiliserade staten Finland för att vi skulle få leva i ett fritt och öppet samhälle.
Myndigheternas våld över släktforskningen börjar i hög fart närma sig den situation som rådde under kejsardömets tid då Samfundet grundades. Olika myndigheter och liknande institutioner ser till att vi har en dold förhandscensur när det gäller informationssökning och publikationsverksamhet. EU:s datasekretessdirektiv borde ha öppnat dörrar och möjliggjort forskning av högre kvalitet i Finland, men i praktiken har det gått precis tvärtom. Jämfört med sina kolleger i Sverige är de finländska släktforskarna juridiskt sett i en helt annan ställning. I Sverige stöder samhället fri släktforskningsverksamhet och myndigheterna begränsar inte i oändlighet tillgången till information.
Släktforskningarnas ökenvandring med pastorskanslierna har pågått i åratal och bara förvärrats. Församlingarnas kanslister och kyrkoherdar sitter bestämt på informationen, och man kan inte på något sätt prata om jämställdhet i fråga om tillgång till information för bemötandet varierar från församling till församling. Det verkar som om varje församling numera också har sin egen lagbok.
Ändringen av befolkningsdatalagen hotar att bli dödsstöten för den tillförlitliga släktforskningslitteraturen, som är ett uttryck för den grundlagsenliga yttrandefriheten. Släktforskningen är inte längre tillförlitlig om till exempel tjugo procent av personerna i dagens generation saknas i en publicerad släktbok eftersom ändringen av befolkningsdatalagen gör detta möjligt i all sin orimlighet. Eftersom publikationen då är ofullständig kan den inte användas till exempel i medicinsk forskning för undersökning av ärftliga sjukdomar.
Många tror att de svåraste århundradena för en släktforskare är 1500- eller 1700-talet, då handstilarna och språket kan vara svåra att tyda. Så är det ändå inte. Det är ingen överdrift att hävda att 1900-talet är det svåraste århundradet, eftersom det ibland är mycket svårt att få fram information. Förutsättningarna för att bedriva tillförlitlig släktforskning i Finland idag och i framtiden är ytterst bekymrande eller snarast kritiska. Ibland känns det som om de finska myndigheterna fortfarande tar intryck av informationsbehandlings- och tryckfrihetskulturerna i öst.
Genealogiska Samfundet i Finland kommer att göra allt för att släktforskarnas forskningsfrihet, tillgång till information och yttrandefrihet ska bevaras också för kommande generationer – framtidens släktforskare. I den här kampen måste släktforskarna samla sina krafter och förena sig för den gemensamma saken skull.
I egenskap av ordförande för Genealogiska Samfundet i Finland önskar jag er alla ett givande veckoslut på det riksomfattande släktevenemanget.
Genealogiska Samfundet i Finland
P. T. Kuusiluoma
verkdamhetsledare
Riksomfattande Släktevenemang 20.10.2007
Ärade statsråd, bästa inbjudna gäster och övriga närvarande
På Genealogiska Samfundets i Finland vägnar önskar jag alla som är intresserade av släktforskning, sin släkt och sin hembygds historia välkomna till det riksomfattande släktevenemanget här på Karjalatalo.
Genealogiska Samfundet i Finland har arbetat för möjligheterna att bedriva släktforskning ända sedan Finland var en del av det ryska kejsardömet. Samfundets historia sträcker sig över 90 år tillbaka i tiden. Då ville släktforskare i hela Finland driva den finländska släktforskningens frågor i det synnerligen stränga politiska klimatet och grundade år 1917 Genealogiska Samfundet i Finland. Genast från början lockade Samfundet olika samhällspåverkare från Jean Sibelius till Jalmari Finne, för att inte tala om tidens vetenskapsmän och politiker.
Genealogiska Samfundet i Finland är äldre än det självständiga Finland, men släktforskningen i sig kan räknas till de äldsta hobbyerna i världens historia. Redan i faraonernas Egypten och i antikens Grekland bedrev man släktforskning, och släkttavlorna i Bibeln är de mest spridda släktutredningarna i världen. Också i Finland har släktforskningen flera hundra år långa traditioner.
Släktforskning bedrivs idag i arkiv och bibliotek över hela jordklotet och den håller sig väl framme i den informationsteknologiska utvecklingen. Släktforskarna, såväl amatörer som vetenskapsmän, har allt skäl att vara stolta över släktforskningens långa historia och globala utbredning.
Samfundets mest centrala målsättning är att försvara släktforskarnas rättigheter och arbeta för högklassig släktforskning som gagnar hela samhället och vetenskapsvärlden. Släktforskningen och dess metoder har redan utnyttjats på bred front inom olika vetenskaper. Ett ståtligt bevis på släktforskarnas aktivitet är den omfattande publikationsverksamhet som Samfundet bedrivit ända sedan grundandet.
En förutsättning för högklassig släktforskning är att publicerad forskning kan utnyttjas inom olika vetenskapsgrenar, till exempel inom den medicinska forskningen. Om innehållet i forskningen inte uppfyller de viktigaste kriterierna och innehållet för släktutredningar och inte är tillförlitligt – då är det inte tillförlitlig och kritisk släktforskning som samhället kan dra nytta av. För att kunna producera ny och tillförlitlig forskning tar släktforskarna med öppna armar själva emot ny information och utbildar sig för allt mer utmanande forskningsuppgifter runt om i landet. Genealogiska Samfundet i Finland har också varit med om att starta och utveckla utbildning för lärare i släktforskning i samarbete med sommaruniversitetet i Tammerfors.
Även om släktforskningen numera till stor del görs som hobby är det ändå inte släktforskarna själva som utgör ett hinder för tillförlitlig och högklassig forskning, utan helt andra faktorer. De lagändringar som gjorts den senaste tiden och de mycket heterogena tolkningarna av dem liksom motstridigheterna i innehållet har gjort det knepigt för släktforskarna. Ibland känns det som om de finländska medierna och släktforskarna är de största bovarna i allting som har med integritetsskydd att göra. Det känns grymt att tänka på att en släktforskare och krigsveteran nyligen kallades till polisförhör och rättegång eftersom han hade publicerat en släktbok – han som hade försvarat den civiliserade staten Finland för att vi skulle få leva i ett fritt och öppet samhälle.
Myndigheternas våld över släktforskningen börjar i hög fart närma sig den situation som rådde under kejsardömets tid då Samfundet grundades. Olika myndigheter och liknande institutioner ser till att vi har en dold förhandscensur när det gäller informationssökning och publikationsverksamhet. EU:s datasekretessdirektiv borde ha öppnat dörrar och möjliggjort forskning av högre kvalitet i Finland, men i praktiken har det gått precis tvärtom. Jämfört med sina kolleger i Sverige är de finländska släktforskarna juridiskt sett i en helt annan ställning. I Sverige stöder samhället fri släktforskningsverksamhet och myndigheterna begränsar inte i oändlighet tillgången till information.
Släktforskningarnas ökenvandring med pastorskanslierna har pågått i åratal och bara förvärrats. Församlingarnas kanslister och kyrkoherdar sitter bestämt på informationen, och man kan inte på något sätt prata om jämställdhet i fråga om tillgång till information för bemötandet varierar från församling till församling. Det verkar som om varje församling numera också har sin egen lagbok.
Ändringen av befolkningsdatalagen hotar att bli dödsstöten för den tillförlitliga släktforskningslitteraturen, som är ett uttryck för den grundlagsenliga yttrandefriheten. Släktforskningen är inte längre tillförlitlig om till exempel tjugo procent av personerna i dagens generation saknas i en publicerad släktbok eftersom ändringen av befolkningsdatalagen gör detta möjligt i all sin orimlighet. Eftersom publikationen då är ofullständig kan den inte användas till exempel i medicinsk forskning för undersökning av ärftliga sjukdomar.
Många tror att de svåraste århundradena för en släktforskare är 1500- eller 1700-talet, då handstilarna och språket kan vara svåra att tyda. Så är det ändå inte. Det är ingen överdrift att hävda att 1900-talet är det svåraste århundradet, eftersom det ibland är mycket svårt att få fram information. Förutsättningarna för att bedriva tillförlitlig släktforskning i Finland idag och i framtiden är ytterst bekymrande eller snarast kritiska. Ibland känns det som om de finska myndigheterna fortfarande tar intryck av informationsbehandlings- och tryckfrihetskulturerna i öst.
Genealogiska Samfundet i Finland kommer att göra allt för att släktforskarnas forskningsfrihet, tillgång till information och yttrandefrihet ska bevaras också för kommande generationer – framtidens släktforskare. I den här kampen måste släktforskarna samla sina krafter och förena sig för den gemensamma saken skull.
I egenskap av ordförande för Genealogiska Samfundet i Finland önskar jag er alla ett givande veckoslut på det riksomfattande släktevenemanget.
Genealogiska Samfundet i Finland
P. T. Kuusiluoma
verkdamhetsledare