Förvaring av lik förr i tiden

[K-Erik]

I Abrahams krönikans analyser har också diskuterats var man förvarade döda personer i väntan på begravningar. I Pellinge finns en holme som heter Likisholm. Holmen ligger i sundet mellan de två huvudbyarna Söderby och Österby. Jag har inga uppgifter om var de döda förvarades men namnet på holmen kunde väl tyda på en förvaringsplats. Den lilla holmen kunde säkert inte heller nyttjas för djurskötsel. Har någon analyserat ämnet närmare då det gäller södra Finland?
K-Erik

[RuneM]

Det finns många svar på den frågan beroende på vilket sekel man pratar om och omständigheterna (hur länge, var det någon i gården eller någon främmande drunknad etc)
Jag har själv varit med om att kistan förvarats ett kortare tag så långt som möjligt från bostadshuset.
Någon form av balsamering kan ha förekommit, "Bez" nämner salt i sin bok "Utöar" utan att gå närmare in på det.
En släkting till mig blev överkörd av ett lokomotiv i Fredrikshamn maj 1938 (enligt uppgift avklippt på mitten), kistan fraktades till yttersta sydvästra skärgården där han begravdes en månad senare. Jag har ett foto där han ligger i öppen kista före begravningen!
"Bez" skriver även om kistan som stod 2 veckor på bryggan på Tunnhamn (fel enligt berörda, den förvarades i en strandbod)
Ibland i nödfall skedde begravning på platsen se t.ex. http://www.suku.fi/genos/45/45_118b.htm (antar min farfars farfars farfars farfars far, född ca 1662 var med då....), samma sak har Svante Dahström beskrivit.
Men vanligast var nog att man -om det bara var möjligt- försöka komma till närmaste begravningsplats och få till en grav hur frusen jorden än var, sedan kunde prästen komma ett år senare och ordna resten, så var det t.ex med min farfar och farmor som visserligen begravdes i familjegraven (jag var med och grävde min farmors grav) men prästen kom långt senare.

[RuneM]

Tillägg: när jag skrev att jag har varit med om att kistan förvarades hemma men långt från bostadshuset så var den i alla fall inomhus i en bod.
Och att Tunnhamnborna tog illa upp över "Bez" beror på att han påstod att kistan stod på bryggan när den egentligen stod i en strandbod.
Jag tror inte man någonsin haft en kista stående någon längre stund under bar himmel, någon form av bod har nog funnits då.

[L.E]

Gardberg, C. J. (http://www.helmet.fi/search~S9*fin?/aGardberg%2C+C.+J./agardberg+c+j/-3,-1,0,B/browse) De dödas boningar : lutherska begravningsplatser, kyrkogårdar och gravar i Finland
ISBN 951-50-1363-1

L.E

[RuneM]

Gardberg, C. J. (http://www.helmet.fi/search~S9*fin?/aGardberg%2C+C.+J./agardberg+c+j/-3,-1,0,B/browse) De dödas boningar : lutherska begravningsplatser, kyrkogårdar och gravar i Finland
ISBN 951-50-1363-1

L.E
Tack!
Har läst en del av CJG men inte den.
Skall snarast köpa den se http://www.prispallen.se/article_detail.asp?id=9515013631&idtype=ISBN

[K-Erik]

Några kommentarer, jag menade inte att de döda skulle ha förvarats utomhus men en gemensam plats för byns döda att förvaras på då den närmaste kyrkan fanns i Borgå stad där bl.a min farfar är begravd. Jag har också grävt mina bägge föräldrars grav, det var sed ännu på 1980-talet. Frågan gällde närmast hur man gick till väga för flere hundra år sedan, namnet Likisholm finns redan på en karta från 1600-talet. Intressant info som jag också skall skaffa. Tack för att ni vill delta i en såhär krävande diskussion. När man undersöker gamla släkter träffar man ju både på födelse och död.
K-E Liljeström

[Tillander]

Beträffande "Likisholm":
Har inte källmaterial tillgängligt men har hört att de många holmar i skärgården som heter något på Lik- sannolikt har fått namnet efter ett lik flutit i land. Kurt Zilliacus har ju skrivit om skärgårdsnamn, han kanske vet besked om etymologin?

[RuneM]

Vad jag vet kallades öarna där lik flutit iland för "Dömaskär", sådana finns det massor av i Åboland
Men vad sägs om detta:
http://www.bjenn.se/mansjon.pdf längst ned på sidan 4
Ingen aning om hur tillförlitligt det är men.....

[K-Erik]

Också i Östra Nyland finns det flere Demasholm eller på högsvenska Dödmans holmen. Det är svårt att avgöra hur gammal bebyggelsen på Pellinge är men troligen äldre än man normalt uppfattar som bosättningstid vid Finska kusten (12-13-hundratalen). Om min tanke är rätt, vilken den ju är, är namnet säkert ett minne av hur de döda förvarades för länge sedan. Holmen som sådan har säkert inte råkat ut för iland drivande lik eftersom den är nästan en insjöholme mellan byarna i ett grunt sund. Men frågan kvarstår dock, hur vanligt var det att man förvarade liken under längre tider för att sedan begrava dem i välsignad mark? Frågan gäller säkert inte enbart skärgården utan också andra avlägsna områden. Och hur gjorde man förrän kristendomen utbredde sig på 12-hundratalet? Det finns ju en massa intressanta vikingagravar på Gottland för att bara nämna ett exempel.
Karl-Erik