PDA

Arkistonäkymässä ei tällä hetkellä lainaus erotu varsinaisesta viestistä. Suosittelemme että vilkaisette ns. täydellistä versiota: : Skeppsmätare, stadsmätare


Janne Asplund
26.07.10, 19:09
Mitä mahtoi tehdä skeppsmätare 1700-luvulla (1730-40-luku)? Saman henkilön ammattinimikkeinä (synonyymeinä?), eri aikoina, löytyvät myös stadsmätare, mätare, spannmålsmätare.
Kuka mahtoi olla esimies? Myös lähdevinkit tällaiseen toimeen liittyen otetaan ilolla vastaan.

Janne

Kirsti Ervola
27.07.10, 08:13
Kaupungin virallinen mittaaja, joka tarvittaessa vaikkapa ostajan tai myyjän pyynnöstä mittasi kaupan olevat tavarat. Esimiehestä en tiedä, oletan että oli raadin asettama itsenäinen virkamies. Lyhyt selitys hakusanalla mätare löytyy täältä:

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

Kirsti Ervola
27.07.10, 08:34
Ja vähän pitempi selitys täältä: http://runeberg.org/nfcf/0493.html

Stadsmätare kallas de i städerna tillsatte betjänte, som äro anställda för officiell mätning af torra varor, då sådan af köpare eller säljare be-gäres, enligt särskildt stadgade taxor. I Stockholm fastställas dessa hvart fjärde år af stadsfullmäktige. I de medeltida städerna och långt senare var på grund af de invecklade och divergerande måttsystemen mätarnas bemedling nödvändig och lagstadgad vid köp mellan borgare och de främmande. Stadslagens konungabalk (kap. 16) stadgar, att hvarje stad skall ha sina justerade målkärl, i Stockholms ämbetsbok äro under 1400-talet (från 1444) införda namnen på de särskildt anställde vräkarna eller mätarna af ved, bräder, fisk, lin, hampa och allehanda tunnegods, edsvurna mätare omtalas i Stockholms stads af Johan III 1575 konfirmerade gamla statuter, och i ämbetsboken äro åter 1618 införda namnen på saltmätare (se d. o.) och 1636 på kalkmätarc. Efter skråmönster organiserades senare under 1600-talet i två olika lag salt- och spannmålsmätare samt kalk-, krita- och stenkolsmätare, hvilken indelning sedan i hufvudsak kvarstod. På grund af 1638 års riksdagsbeslut förordnades, att i alla städer skulle finnas edsvurna mätare, och städerna fingo rättighet att upptaga mätarpengar af alla inkommande varor, som blef en riklig, numera bortfallen, del i deras inkomster. Redan två år tidigare hade Stockholm genom privilegium erhållit rätt att uppbära tunnepengar. Genom resolution på städernas besvär 1723 stadgades, att mätarhus skulle uppföras i alla de städer, där sådana ej förut funnos. Parmmätare kallades mätarna af hö, hvilket såldes efter pärm (se d. o.), innan det började säljas efter vikt. I Stockholm upphörde mätningsskyldigheten på inkommande varor med år 1872, och redan ett år tidigare hade det gamla salt- och spannmålsmätarlaget erhållit afsked. Enl. k. br. 13 juli 1887 skola mätarna ej längre vara edsvurna.

tkukkonen
27.07.10, 08:58
Nykyinen vastine on tavarantarkastaja. Hän tekee enemmänkin kuin mittaa; katsoo että mahdollisesti hyvinkin tekninen ja räätälöity tavara tehtaalla pakattaessa on sitä mitä on tilattu.

Janne Asplund
27.07.10, 12:21
Kiitos Kirsille ja Timolle vastauksista.Täytyy alkaa etsimään arkistoista, että mikä instanssi tämän kaverin on nimittänyt virkaansa. Tiedä vaikka löytyisi haku- tai ansioasiakirjoja sukutukijan iloksi.

Janne

Ingeborg Palmén
27.07.10, 15:23
Ainakin Turussa 21.4 1638 RO:n pöytäkirjassa on maininta siitä, että 4 henkilöä otettiin (antogs till ) saltmätare ja nämä vannoivat valan oikeudessa.
Tämä viittaisi siihen, että kaupungit nimittivät omat luottamusmiehensä.
Helleterveisin Ingeborg

Matti Lund
27.07.10, 16:28
Ainakin Turussa 21.4 1638 RO:n pöytäkirjassa on maininta siitä, että 4 henkilöä otettiin (antogs till ) saltmätare ja nämä vannoivat valan oikeudessa.
Tämä viittaisi siihen, että kaupungit nimittivät omat luottamusmiehensä.
Helleterveisin Ingeborg


Kaupungeissahan oli myös tervantarkastaja "tieruwräkare", jonka raati oli nimittänyt ja joka otti sataman terva-aitoilla vastaan maakunnan miesten toimittamat tervatynnyrit ja tarkasti ne.

Itse tervatynnyreistäkin olivat tiukat määräykset.

Tärkein oli punninta sen toteamiseksi, ettei toimitus ollut vajaa ja tuli oikein hinnoitelluksi. Lisäksi tieruwräkare myös arvioi tavaran laadun, ihan koostumuksenkin, koska tervan joukkoon joutui väistämättä jonkin verran tarkoitukseen sopimattomia aineksia, epäpuhtauksia. Näistä merkityksellisin oli santa, jonka pitoisuuden tieruwräkare arvioi ja jos sitä oli liikaa, satsi hinnoiteltiin alemmas.


terv Matti Lund