kkylakos
29.01.09, 16:47
Bergholmin toimittamaa Sukukirjaa en toki lähde tässä arvostelemaan vaan ajattelin lainata itsensä Carpelanin esittämää arvostelua Sukukirjan ensimmäisen vihkon ilmestyttyä. Arvostelu oli julkaistu Finskt Tidskriftissä ja lainattu
Borgå Nya Tidning:ssä 16.11.1894. Kriittinen ote on kuulunut sukututkimusten arvosteluun jo vuosisadan...
(Mahdolliset lyöntivirheet minun, alkuperäinen löytyy Historiallisesta sanomalehtiarkistosta)
Sådan den föreligger, utgör denna släktbok hufvudsakligen en sammanställning af de genealogiska uppgifter som på Finska fornminnesföreningens uppmaning omkr. år 1879 insändes till densamma. Att dessa uppgifter endast i ringa grad kompletterats, därpå bära släkttabellerna blott altför tydliga tecken. Data från senare tid, åtminståne så vida de ej ingått i tidningsprässen, saknas i mängd. Det är ett ledsamt vittnesbörd om den genealogiska vetenskapens ringa utveckling i vårt land och om det bristande intresset hos dess idkare att vilja åstadskomma fullständighet som ges, då man finner uppgifterna i hög grad bristfälliga t.o.m. för nu levande personer, hvilkas boningort med lätthet kan påfinnas t. ex. i statskalendern, Ett sorgligt faktum måste visserligen medges: att man vid dylikt arbete ofta stöter på likgiltighet, ja motstånd. Men man kan näppeligen finna annat än vid redigerandet af detta värk bristande omtanke och vilja gjort sig gällande. Det gör icke ett godt intryck att finna t. ex. för hustrun till hela släktbokens ”spiritus rector” födelsedatum icke angifvet (Aspelin tab 19.) eller datum för bl. a. prof Genetz’ och hans svågrars äktenskap (Arppe tab. 15) utlämnadt. Då dessa nämda eljes förtjänstfulla genealogier förete sådana luckor, må man ej förvåna sig, om man måste betydligt sänka sina anspråk vid uppgifter, som lämnats af icke vetenskapsmän. Vi vilja rekommendera till jämförelse Anreps svenska släktbok, där hvarje detalj är så vidt möjligt fullständig. Förläggarne ha väl ansett särskildt det första häftet af Sukukirja utgöra något slags subskiptionsanmälan – en egendomlig sådan med alla dess brister! – och utlofvat rättelser och tillägg i mån af allmänhetens bistånd. Men enhvar känner huru opraktiska och genomtråkiga dylika supplementhäften äro att handskas med, särskildt om det, såsom här, måste blifva mycket volumiöst.
Ännu en allmännare anmärkning måste vi göra med arbetet. Hvarför har det ej utkommit på svenska? En öfvervägande det uppgifter ha inkommit på detta språk och nu tarfvat en öfversättning, som tydligen öfverstigit redaktionens krafter. Intressant vore exempelvis t.o.m. för en som icke är Kalevala-forskare, att få veta hvar ”Pohjolan pitäjä” är belägen. Likaså letar man förgäfves i sitt minne efter något sjukhus i Lapinlahti. I många fall har man dessutom mast inom parentes ange motsvarande svenska uttryck, och emellanåt påträffar man t.o.m. midt i finskan ett svenskt ord. Hvarför afskära forskare i Sverige, som genom våra talrika släktförbindelser med detta land ha ett naturligt stort intresse för vår genealogi, från möjligheten att kunna begagna sig däraf? En missriktad och blind nationalitetsifver har härvid gjort att tvifvelsutan allmänhetens intresse slappats och den vetenskapliga nyttan förbisetts. Med tillfredsställelse annotera vi dock, att man frångått oseden att förfinska all förnamn, säsom skett i Biografinen nimikirja.
De missförhållanden vi framhållit upphäfva visserligen icke arbetets brukbarhet. Men vi ha velat antyda, att det endast med försiktighet må användas. Att hoppas är, det de följande häftena må förete större fullständigheter och korrekthet till innehållet och stadga i formena. Vi uppmana läsaren underhjälpa redaktionens möda genom att i det förra afseendet insända uppgifter under adress: lektor Axel Bergholm Borgå.
Borgå Nya Tidning:ssä 16.11.1894. Kriittinen ote on kuulunut sukututkimusten arvosteluun jo vuosisadan...
(Mahdolliset lyöntivirheet minun, alkuperäinen löytyy Historiallisesta sanomalehtiarkistosta)
Sådan den föreligger, utgör denna släktbok hufvudsakligen en sammanställning af de genealogiska uppgifter som på Finska fornminnesföreningens uppmaning omkr. år 1879 insändes till densamma. Att dessa uppgifter endast i ringa grad kompletterats, därpå bära släkttabellerna blott altför tydliga tecken. Data från senare tid, åtminståne så vida de ej ingått i tidningsprässen, saknas i mängd. Det är ett ledsamt vittnesbörd om den genealogiska vetenskapens ringa utveckling i vårt land och om det bristande intresset hos dess idkare att vilja åstadskomma fullständighet som ges, då man finner uppgifterna i hög grad bristfälliga t.o.m. för nu levande personer, hvilkas boningort med lätthet kan påfinnas t. ex. i statskalendern, Ett sorgligt faktum måste visserligen medges: att man vid dylikt arbete ofta stöter på likgiltighet, ja motstånd. Men man kan näppeligen finna annat än vid redigerandet af detta värk bristande omtanke och vilja gjort sig gällande. Det gör icke ett godt intryck att finna t. ex. för hustrun till hela släktbokens ”spiritus rector” födelsedatum icke angifvet (Aspelin tab 19.) eller datum för bl. a. prof Genetz’ och hans svågrars äktenskap (Arppe tab. 15) utlämnadt. Då dessa nämda eljes förtjänstfulla genealogier förete sådana luckor, må man ej förvåna sig, om man måste betydligt sänka sina anspråk vid uppgifter, som lämnats af icke vetenskapsmän. Vi vilja rekommendera till jämförelse Anreps svenska släktbok, där hvarje detalj är så vidt möjligt fullständig. Förläggarne ha väl ansett särskildt det första häftet af Sukukirja utgöra något slags subskiptionsanmälan – en egendomlig sådan med alla dess brister! – och utlofvat rättelser och tillägg i mån af allmänhetens bistånd. Men enhvar känner huru opraktiska och genomtråkiga dylika supplementhäften äro att handskas med, särskildt om det, såsom här, måste blifva mycket volumiöst.
Ännu en allmännare anmärkning måste vi göra med arbetet. Hvarför har det ej utkommit på svenska? En öfvervägande det uppgifter ha inkommit på detta språk och nu tarfvat en öfversättning, som tydligen öfverstigit redaktionens krafter. Intressant vore exempelvis t.o.m. för en som icke är Kalevala-forskare, att få veta hvar ”Pohjolan pitäjä” är belägen. Likaså letar man förgäfves i sitt minne efter något sjukhus i Lapinlahti. I många fall har man dessutom mast inom parentes ange motsvarande svenska uttryck, och emellanåt påträffar man t.o.m. midt i finskan ett svenskt ord. Hvarför afskära forskare i Sverige, som genom våra talrika släktförbindelser med detta land ha ett naturligt stort intresse för vår genealogi, från möjligheten att kunna begagna sig däraf? En missriktad och blind nationalitetsifver har härvid gjort att tvifvelsutan allmänhetens intresse slappats och den vetenskapliga nyttan förbisetts. Med tillfredsställelse annotera vi dock, att man frångått oseden att förfinska all förnamn, säsom skett i Biografinen nimikirja.
De missförhållanden vi framhållit upphäfva visserligen icke arbetets brukbarhet. Men vi ha velat antyda, att det endast med försiktighet må användas. Att hoppas är, det de följande häftena må förete större fullständigheter och korrekthet till innehållet och stadga i formena. Vi uppmana läsaren underhjälpa redaktionens möda genom att i det förra afseendet insända uppgifter under adress: lektor Axel Bergholm Borgå.